Mitten av mars 2025.
Jag sitter vid köksbordet i en liten bungalow och snackar skit med Rassa Rahmani, under Landskrona BoIS träningsläger i Salou. Vi pratar om hans radhus i Lindängen, parfymer, frisyrer och journalistyrket.
Olika spelare glider in i rummet. Edi Sylisufaj, Kofi Asare och André Alvarez perez bland andra.
Sedan ställer Rassa frågan: ”Vilka hade du haft i en premiärelva?”
Jag svarar ”Svante i mål” och rabblar några namn i backlinjen och får en ”Du vet inte vad du pratar om–blick” från några.
Ingen André Alvarez Perez från start?
– Jag tror att han platsar i en startelva i premiären. Men för Andrés skull, och på sikt även BoIS skull, tror jag att det vore smart att matcha igång honom försiktigt, säger jag utan att först inse hur det landar.
– Det är en ny nivå, en utsatt position och min personliga tanke är att de vore bäst att slussa in honom försiktigt och låta honom explodera i sommar.
Rassa skakade på huvudet.
Edi tittade på mig med tom blick.
André flinade med blicken åt ett annat håll.
”Hur kan den här idioten få skriva om fotboll” tänkte de sannolikt gemensamt – och har uppenbarligen en poäng i den frågeställningen.
– Frågan var vilka JAG hade haft i en startelva, poängterade jag och försökte rädda situationen vidare:
– Jag fattar att Max (Mölder) lär starta med honom. Jag fattar det. Men håller inte med.
Min poäng då var att Alvarez Perez var för värdefull för att riskera att bränna i premiären eller ens tidigt på säsongen.
Och jag ska inte säga att jag hade rätt. Men jag hade en poäng.
I fotbollens värld, och för all del även i den riktiga världen, blir vi bedömda och märkta utifrån våra misstag. Våra snedsteg. Våra sämsta sidor.
”Om jag känner till Christoffer Ekmark? Ja. Jo. Den toppdåren trodde att BoIS skulle ta sig till Allsvenskan 2024. Haha! Hoppas han gräver ett dyke på nordpolen nu. Han kan ju INGENTING”
Vi har ofta en tendens att se en persons samlade gärningar i hårda kontraster. Det blir sällan balanserat.
Och är man försvarare i ett fotbollslag, eller målvakt rentav, då får man en etikett utifrån sina sämsta stunder. En felpass som kostar ett mål trumfar 38 glidtacklingar, 49 blockeringar, 124 undannickningar och 314 korrekta passningar. Två-tre misstag och de tatueras in i medvetandet.
Så blev det med André Alvarez Perez.
Ett par grova misstag, vid fel tidpunkt mot fel motstånd, innebar att han fick en etikett som det stod ”Klydderöv” på. Det är därför dagens värvning kommer att splittra BoIS supporterled.
Spelarna tar in sådant.
Tränare tar in sådant.
Naturligvis påverkas de. En del mindre, en del mer. Jag vet det eftersom jag pratat med människor om det. Världelitspelare liksom division fyra-spelare.
Jag, och annan press, pratade med André om det i somras. Hur var det att resa sig från smällarna. Hur jobbar man med självförtroendet.
Malmökillen André vek inte ner sig.
I intervjuer såg han obrydd ut. Aktionerna på planen sa ändå någonting annat. Riskerna minimerades och med den inställningen även möjligheterna att växa.
Över tid under säsongen hände dock någonting.
Ungefär samtidigt som BoIS allsvenska drömmar brann inne släppte kraven. Matcherna blev några procent mindre viktiga. Och i slutet av säsongen vill jag mena att André Alvarez Perez var en av lagets bäste spelare. Flera gånger den klart bäste. En hybrid som kan spela mittback, ytterback och olika sorters mittfältare. En spelare som passar in i det som Asterhed kallar ”BoIS-fotboll”. Som hos de flesta andra framhävs hans styrkor om han får rätt roll intill rätt medspelare.
För mig och många andra blev det uppenbart att han var en oerhört bra spelare med uppenbar allsvensk potential på kort sikt. Men den knackiga starten blev en tuff smäll att hantera.
Det var det jag försökte få fram i Rassa Rahmanis Bungalow. Att den risken fanns.
När MFF nu inte har plats för honom och André Alvarez Perez får spela för en klubb som vill ha honom, en tränare som tror på honom, medspelare som kan honom och motståndare som han en större respekt för honom – då finns det större anledning att tro på framgång.
Och ja. Naturligvis ska han starta premiären. Det här året….
Ekmarks krönika om BoIS värvning av Alvarez Perez: ”Uppenbar allsvensk potential”
Ekmarks 30 punkter efter BoIS-ÖIS: ”Akutlobotomi är tyvärr inte del av Region Skånes utbud längre”
Podcast: Superettan – Ett första tips inför 2026 och är det nya kvalsystemet något att ha?