Begår svensk handboll harakiri? – Del 4
Svensk handbolls brist på entreprenörer är smärtsamt tydlig.
Ingen kan säga emot detta.
Det är odiskutabla fakta. Tyvärr.
Varför har det blivit så?
Det händer inte mycket med omsättningen i klubbarna, publiksnittet är i det närmaste desamma år efter år, förutsättningarna för spelarna förbättras inte märkbart de heller.
Svensk klubblagshandboll fullständigt skriker efter entreprenörer som kan hitta vägar för att kommersialisera på vår underbara sport.
Men vad gör svensk handboll egentligen för att entreprenörerna skall hitta till och trivas inom handbollen?
Mina tankar far plötsligt tillbaka till mitten på 90-talet.
I Drott hade vi då Nike som sponsor och någon därifrån presenterade beachhandboll som idé. En vacker sommardag på Tylösand körde därför Nike ner en jeep från Operation Dessertstorm, Gulfkriget mellan USA och Irak och det byggdes en handbollsplan i sanden.
Minns jag rätt var vi fyra lag som deltog.
Benga-Johan ledde två av dem, nämligen landslaget och Team Nike. Vädret var strålande och banan omringades av en publik i badkläder. Det var en väldigt lyckad dag totalt sätt.
I helgen som gick avgjordes SM i beachhandboll i Trollhättan.
Förbundet beskrev förra årets SM som en succé. I år vallfärdade hela 8 lag till herrklassen och 4 till damklassen. Publiksnittet låg på cirka 35 personer på de fina planerna utanför handbollstemplet Älvhögsborg vid Göta Älv.
30 års försök att popularisera sporten gav alltså ovanstående resultat.
Förbundet har verkligen försökt och betydande belopp har satsats på att göra denna variant populär. Vi pratar om flera miljoner kronor genom åren. Resultatet gav denna gång några få lag som tog det på allvar och några lag av mer ’ring så spelar vi-karaktär’.
Är denna satsning verkligen försvarbar i en sport där pengarna är en bristvara?
Hade dessa pengar kunnat göra större nytta någon annanstans inom handbollen?
För några veckor sedan avgjordes OV Beachhandboll i Helsingborg.
Hela 1400 lag var anmälda. Snacka om ett positivt event för handbollen. Här har entreprenörer som Ragnar Lindkvist & Co fått ordentligt fart på ett handbollsevent.
Är jag rätt informerad så valde 90% av dessa lag att spela handboll på stranden, med traditionella regler. Den internationella varianten lockade cirka 150 av de anmälda lagen.
Förbundet vill i praktiken förbjuda varianten som lockade 1250 lag, till förmån för den internationella varianten som möjligen 10% föredrar.
Varför?
Argumentet har varit att man har satsat på att göra beachhandbollen till en OS-sport.
Det fanns pengar att söka hos de internationella förbunden och tjänster tillsattes. Till det har kostsamma och roliga resor för de intresserade tillkommit.
Nu vet vi att OS i Paris 2024 inte släppte in beachhandbollen som uppvisningssport. 2028 eller 2032 förefaller också kört. På det internationella planet stryps nu medel och tjänster för ändamålet, desamma lär gälla hos det Svenska handbollsförbundet.
Vad händer då med den svenska satsningen?
Skall förbundet styra om resurser och prioriteringar för att gynna handbollen bättre?
I dagarna startar Åhus Beachhandboll. Ett event som startades av Mats G Jönsson, en superentreprenör inom svensk handboll. Tillsammans med personer på handbollsförbundet formades en förenklad variant av beachhandboll. Regler som i stort är desamma som i vanlig handboll.
Enkelt att spela, enkelt för publiken att förstå. Det är det närmaste spontanfotboll vi kommer inom handbollen.
Det första året, 1997, fick Mats tjata ihop 75 lag till turneringen.
Idag är eventet på stranden en koloss med runt 1400 lag.
I stort sett vem som helst kan vara med och spela. Det är lätt och det är lättsamt.
Dagarna i Åhus är en happening i handboll mitt i fotbollssäsongen. Spelare, ledare, anhöriga, domare och sponsorer minglar och har roligt tillsammans.
Även här vill cirka 90% spela den förenklade formen som förbundet var med och arbetade fram för snart 30 år sedan.
Det svenska handbollsförbundet borde jubla och låta sig inspireras. Det går bevisligen att kommersialisera på vår sport. En marknadsplats för svensk handboll mitt i sommaren.
Hurra!!
Förbundet borde bjuda in personer som Mats och Ragnar och låta dem berätta hur de har gjort och hitta samarbeten med dem. Det borde undersökas ifall det finns fler entreprenörer som dem därute.
De borde bjudas in till häst, ridandes in på utspridda palmblad, med rökelser och myrra i luften och hyllas för att de gör det som så få har lyckats med.
Men icke.
Istället försvårar och motarbetar förbundet succén i Åhus och för all den i Helsingborg. Gör livet surt för ytterligare ett par framgångsrika entreprenör som kan lyfta intresset och omsättningen i den svenska handbollen.
Det blir ytterligare entreprenörer som riskerar att tröttna och lägga sitt engagemang någon annanstans.
Självskadebeteendet påminner om en trädgårdsmästare, som medelst sekatör, försöker rädda ett hårt angripet träd. Hen gör det genom att klippa av de friska grenarna, för att rädda de grenar som håller på att dö.
Det är faktiskt ledsamt.
Jag hoppas verkligen att förbundet rakryggat kan erkänna att detta inte har blivit som man hoppats och att de tar tillbaka sina krav på anpassning av regler till något som nästan ingen vill ha, eller ens efterfrågar. Att förbundet står upp och boostar och förenklar för de få entreprenörer som faktiskt lyckas kommersialisera på handboll
Låt lagen som vill spela den internationella varianten göra det och låt de som vill spela den förenklade varianten göra det.
Stötta intresset för handboll på sommaren generellt. I Åhus har man nu gett spelarna möjligheten att spela bägge sorterna om man så vill och det borde förbundet också göra.
Jag hoppas att förbundet framöver allokerar sina resurser på ett bättre sätt.
Ett sätt hade kunnat vara att kompensera de klubbar som kvalificerar sig för europaspel.
Ett annat hade kunnat vara att skriva avtal med entreprenörer som vet hur man skapar produkter som intressenter är beredda att satsa pengar på.
Inte bara den lyckade satsningen Svenska Handbollslandslaget AB.
Utan även alla de klubbar som kämpar för att verksamheterna att gå ihop.
Något som skulle gynna svensk klubbhandboll på riktigt.
Men det får jag återkomma till en annan gång.
Tills dess sänder jag härmed ut en hyllning till handbollens entreprenörer. Vi behöver stå upp bakom dem om vi vill ha en utveckling. Om vi nu vill att omsättning och intresse för vår sport skall växa.
Och det vet jag så klart att även förbundet egentligen vill. Det är både sympatiska och duktiga personer.
Möjligen är de mer lagda åt förvaltning, byråkrati och regler, än åt entreprenörskap och utveckling, men ändå.
Kanske skulle handbollsfamiljen må bra av en viss föryngring på ledande positioner.
Diskutera i smågrupper.