Sommaren är här, solen lyser och det är fotbolls-VM på TV. I övrigt har fotbollen oftast uppehåll när chanserna att spela är som bäst.
Det är lite bakvänt.
I handbollen har vi också uppehåll på sommaren och förr var uppehållen längre än så.
För ungdomsspelare tog oftast serierna slut i mars för att åter dra igång i oktober.
I uppehållet däremellan tilläts barn och ungdomar att ägna sig åt fotboll eller att vila.
Många hann under denna period hitta andra intressen och antalet spelare som inte kom tillbaka efter uppehållet var stort. För stort.
Turneringar kunde fylla ut säsongen för vissa lag, men för andra var det svårt att hålla igång verksamheterna. Alla kunde inte åka till Junicupen i Uddevalla, Sweden Open som ambulerade, eller till Eken Cup på Gubbängsfälten och på senare år gigantiska Partille Cup.
För cirka 30 år sedan kom någon på att man borde kunna spela handboll på stranden. På en mindre plan, där det krävdes färre spelare för att få ihop ett lag. Det kallades för beachhandboll.
Parallellt fanns några som ville skapa en attraktiv och sevärd variant på handboll på stranden. De hade en vision om att skapa en OS-gren. Det konstruerade en handboll med helt andra regler.
Det döpte sporten till beachhandboll.
I det första exemplet kan alla vara med, tröskeln in för att spela är låg. Spelare och publik förstår direkt vad det handlar om. Domarna likaså.
Sporten blev snabbt populär, väldigt populär.
I Helsingborg och Åhus deltar fler än 1000 lag och barnen älskar detta. Tack vare detta så tappar handbollen inte längre lika många spelare under sommaruppehållet.
Faktum är att många barn ser handbollsturneringarna på stranden som årets höjdpunkt.
I det andra exemplet går det inte lika bra.
Turneringar får inte ihop lag och flera får ställas in. Detta är synd, för självklart skall även de som vill spela den mer konstruerade varianten av handboll få chanser att spela de också.
Det är tungjobbat och många har kliat sitt hår för att hitta en lösning. Än så länge lyckas ingen.
För den oinvigde låter detta sannolikt mer lättlöst än det är.
Vanlig handboll på stranden behöver jag sannolikt inte förklara, men kanske skillnaderna.
I den konstruerade varianten som potentaterna vill skall bli allenarådande, har man komplicerat det hela för att ’öka’ underhållningsvärdet.
Bland annat gäller följande;
Man spelar i bäst av tre set
Man kan göra sina byten från annan position än i vanliga fall.
Man kan få dubbla poäng när man gör mål via japan/luftpass, när ’målvakten’ gör mål och när man snurrar ett varv i luften innan skott, en så kallad 360.
Set innebär att speltid varierar från match till match vilket försvårar för arrangörer av turneringar med många lag/matcher.
Bytena gör att det lönar sig att sätta sin bästa målskytt som målvakt i anfallsspelet, vilket gör att färre spelare får chansen att avsluta.
Vad en 360 är för något är en bedömning. Hörde om en spelare som hoppade in i SM med modest erfarenhet sen tidigare. Hen fick 16 av sina 17 ’360’ underkända, pga att hen inte nådde hela varvet runt. Kanske nådde hen bara drygt 350 grader. För en åskådare blir det hela helt obegripligt.
Den konstruerade varianten lyfter inte riktigt, trots den starka viljan från förbundshåll.
Göteborg har Sveriges bästa lag i den konstruerade varianten. Det är ett hopplock av spelare från olika klubbar. De är bra och nådde nyss en internationell framgång. Kul.
Faktum är att förbundet ger unga spelare fina resor till olika platser, där den internationella varianten av beachhandboll spelas.
Minnen för livet och det är lätt att glädjas med spelarna, även om de är få.
På tal om Göteborg så brukar en turnering spelas där i den internationella varianten. I år var anmälningarna så få, så arrangören valde att bjuda in till vanlig handboll på sand.
Det gillades inte av förbundet, som enligt uppgift krävde att de inte genomförde vanlig handboll på strandsand.
Resultatet blev att turneringen ställdes in.
Vem vann på det?
Faktum är att det är likadant överallt.
Den internationella varianten lockar bara några få finsmakare. När SM spelas gör en handfull lag upp i respektive klass, varav två, tre stycken tränar inför det nationella mästerskapet.
Övriga åker dit för det egna nöjets skull.
De finns två undantag som bör lyftas fram.
I Helsingborg lyckas OV rekrytera mängder med spelare genom klasshandboll på stranden. I vanlig handboll då.
Fler borde hämta den modellen.
I den konstruerade varianten sjunker dessvärre antalet deltagande lag enligt uppgift.
Och sen har vi Åhus som som är den enda turneringen som växer när det gäller den konstruerade varianten. Nyckeln där är möjligheten att spela båda varianterna när man ändå är på plats.
Om jag har rätt info finns ingen större turnering i den internationella varianten av beachhandboll i hela Europa.
Här kan jag tycka att SHF kan bjuda in EHF och stolt visa upp eventet, istället för att motarbeta det.
Därtill tycker jag fortfarande att SM i den konstruerade varianten skall genomföras där.
Då hade rekord i antal deltagande lag varit en garanti.
Istället förefaller läget låst, vilket känns extremt opragmatiskt och onödigt.
Summa summarun.
Den vanliga handbollen består av ETT regelverk som alla förstår och kan spela oavsett underlag.
Den konstruerade internationella varianten består idag av TRE regelverk
Ett för barn 8-11 år
Ett för ungdomar 12-16 år
Ett för junior & senior
Det ryktas nu att man skall försöka hitta ett fjärde, ja egentligen ett femte.
Någon form av mellanting mellan de övriga.
Om, jag säger om, nu spelarna lär sig uppskatta det, så skall publiken förstå det.
Känns spontant som en värdelös idé..
Så jag säger som jag har sagt förut.
Låt klubbar, lag och spelare spela den variant av handboll som de vill spela.
Låt arrangörer få erbjuda den form av spel som lockar deltagande lag.
Låt arrangörer och klubbar göra vad de kan för att öka sina intäkter.
Eller vad tycker du?
Diskutera i smågrupper.