Följande text är en insändare. Skånesport tar emot liknande skrivelser på red@skanesport.se.
***
Svensk fotboll står inför många utmaningar. Bristen på ledare, ökade kostnader och konkurrensen från skärmar och sociala medier är några av dem. Men på senare år har ytterligare ett hot vuxit fram, ett politiskt motstånd mot konstgräsplaner som riskerar att slå hårt mot barn och ungdomsfotbollen.
Miljöpartiet har på flera håll i landet konsekvent motsatt sig anläggandet av nya konstgräsplaner. Argumenten handlar ofta om mikroplaster och miljöpåverkan. Miljöfrågor är viktiga och ska tas på allvar. Men i debatten verkar man alltför ofta glömma bort vilka konsekvenser besluten får för tusentals barn och ungdomar som vill spela fotboll.
Under gårdagen skulle politiken i Lund ta ställning till en ny vinterspelbar-plan till Torna Hällestads IF. Föreningen skulle själv anlägga planen med externa medel och har höga ambitioner för planen. Trots detta ville Miljöpartiet, med stöd av Sverigedemokraterna i Lund inte rösta bifall till planen eftersom det var konstgräs. Man kan ha en diskussion huruvida ”riktig” fotboll bäst spelas på gräs eller konstgräs som jag lämnar till andra. För barn, unga och föreningar som vill ha en fotbollsplan som kan användas året runt och undvika grus är konstgräsplan oftast det enda rimliga alternativet.
I Skåne och Sverige vet vi hur verkligheten ser ut. Klimatet innebär att naturgräsplaner under stora delar av året är blöta, slitna eller helt ospelbara. Många kommuner har redan svårt att erbjuda tillräckligt med träningstider. Utan konstgräs minskar tillgången till planer dramatiskt. Resultatet blir färre träningstillfällen och i slutändan färre barn som får möjlighet att spela fotboll. Det är lätt att säga nej till konstgräs från ett kommunhuset. Det är betydligt svårare att förklara för den nioåring som får färre träningstider eller för den ideella ledaren som tvingas ställa in matchen eftersom planerna inte håller.
Det är viktigt att tänka på miljökonsekvenserna. Det är också viktigt att tänka på hur otrolig viktiga fotbollsföreningarna är för barn, unga och sammanhållningen i mindre orter som Torna Hällestad. De perspektiven behöver också väga tungt.
Fotbollen är Sveriges största folkrörelse. Hundratusentals barn och ungdomar lär sig samarbete, ansvarstagande och gemenskap genom sporten. Den sociala nyttan är enorm och går inte att mäta enbart i kronor eller klimatberäkningar.
Politiken måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska värna miljön, men vi ska också skapa förutsättningar för barn och ungdomar att idrotta. När Miljöpartiet reflexmässigt säger nej till konstgräs riskerar man att offra en hel generation fotbollsspelare på symbolpolitikens altare.
För svensk fotbolls framtid är frågan enkel: Vill vi ha fler barn på planen eller fler politiska markeringar i protokollen?
Jag vet vilket alternativ jag väljer.
Samuel Jonsson (M) Vice ordförande i Kultur och fritidsnämnden i Lund