Tre raka segrar och en tredjeplats i tabellen.
AFC Malmö lyfter i tabellen och skuggar Trelleborgs FF och Lunds BK.
– Jag vill vara med och ta klubben till nästa nivå, säger spelmotorn Brwa Nouri.
39 år gammal har han hunnit bli, Brwa Nouri. Fotbollskarriären har pågått i drygt två decennier. Den började på professionell nivå i AIK 2004 och fortsatte i Åtvidaberg, Väsby, Gröndal, Dalkurd, Östersund, Indonesien, Irak och Dalkurd (igen). 2024 anslöt han till den hårdsatsande Ettan Södra-klubben Ariana – som numera går under AFC Malmö.
AFC är inne på sin fjärde säsong i landets tredje högsta serie och Brwa Nouri har blivit en ledargestalt både på och utanför planen. Med kaptensbindeln runt armen arbetar han för att sätta en högre standard på laget och i segermatchen mot Eskilsminne IF (läs mer här) var han bäst på plan. Igen.
Vad känner du för den här klubben?
– Kärlek. En växande kärlek. Man vill att den ska utvecklas och gå framåt. Jag har tidigare varit i andra klubbar där det också funnits mycket passion och hjärta så jag känner mig verkligen hemma när det är så familjär känsla.
Hur vill du beskriva årets upplaga av A-laget?
– Vi lär oss hela tiden av våra misstag, säger Brwa och lägger till med allvar i blicken:
– Det är inte bara en klyscha jag säger. Klubben vill verkligen fortsätta att ta steg och har lärt sig mycket på alla plan vilket är ett måste för att kunna ta sig dit man vill. Vi förstår många saker mycket bättre nu än tidigare.
Vad är det AFC har lärt sig rent sportsligt – vad har gjorts för att få bättre resultat med A-laget denna säsong?
– Svår fråga. Man får inte glömma bort att föreningen bara är tio år gammal. Den är som ett tioårigt barn som har mycket att lära. De försöker hitta spelare som ska stå för en viss typ av fotboll och en viss identitet. Man är nu bättre på att pussla ihop helheten tror jag.
Och det fungerar bättre i år?
– Ja. Mitt andra år i klubben plockades Mattias Lindström in och jag upplevde inte att hans sätt att vilja spela fotboll överensstämde med Arianas identitet.
Vad betyder det mer exakt?
– Mattias ville spela en mycket rakare fotboll.
Att bollarna hellre skulle slås över dig direkt till anfallarna än till dig?
– Ska man hårddra det så… ja, absolut. Dock! Jag har absolut ingenting emot Mattias Lindström. Han tror på sin idé. Men för oss spelare i det här lage blev det lite ambivalent. Det ena året hade man en tränare som ville spela fotboll på ett sätt och nästa år en tränare som ville spela på ett annat sätt. Klubben vill vara bollförande och driva ett eget spel – som vi gör nu.
Din roll i laget i år, som en av två sexor tillsammans med Mahdi Fatahi, är som klippt och skuren för dig?
– Om man ska spela den typen av fotboll som AFC gör har man nytta av spelare som mig och Mahdi. Jag tycker samtidigt att vi kan bli ännu bättre på att få ut mer av oss båda och av många andra spelare i laget också. Det är jättekul att spela fotboll som passar mig.
Samtidigt finns det en svaghet i er balans vissa gånger – när ett väldigt framåtlutat lag ska försvara?
– Det är det jag menar, vi måste bli bättre på att hitta balansen i alla delar av spelet. Hur ska vi försvara oss, hur ska vi positionera oss, hur ska vi pressa? Det är mycket som måste bli bättre för att kunna bli hållbara när vi väl tar nästa steg.
Hur fungerar det att motivera dig efter en sådan långa karriär – och nu harva i ”talangernas liga” Ettan Södra?
– Jag är 39 år och behöver inte spela fotboll. Ska vi inte spela på ett sätt som passar mig behöver jag inte fortsätta. Jag gör det här för att det är kul, för att jag vill vinna – och för att jag älskar klubben.
Jag upplever samtidigt att det finns ett lugn i årets upplaga av AFC Malmö. Ett centralt försvar som spelar kontinuerligt (Albin Bjurnemark och Lucas Larsen) samt en målvakt i Philip Mårtensson som är den bäste – och stabilaste – som spelat i klubben. Hur påverkar det?
– Jag håller med. Det finns en trygghet på annat sätt nu och en högre kvalitet längst bak. Philip har varit ett monster. Han plockar ner bollarna och gör aldrig några tabbar. Tidigare år har det varit lite för mycket enkla missar längst bak. När man får individuella misstag slipper man mycket frustration. När man som lag känner att man själv behöver arbeta massor för att göra mål medan motståndarna hela tiden får alldeles för enkla mål, då rinner energin ur en. Så är det inte nu.
Känner du ett större ansvar i laget i år och driver medspelarna mer nu när ni kanske har en vettig chans att faktiskt nå topp 2?
– Jag känner absolut ett ansvar, både på planen och i omklädningsrummet. Man vill statuera exempel och pusha laget framåt hela tiden. som nu när vi har tre raka segrar, då går det inte att tro att man är någonting. Ingenting kommer gratis, så det gäller att vara på tårna. Jag är inte typen som håller långa tal utan försöker mer statuera exempel genom att visa att man hela tiden måste gå in professionellt på både träningar och matcher.
Vad gör du utanför fotbollen?
– Just nu ingenting alls förutom att vara pappa på heltid. Det underlättar när man vill vara seriös med kost, sömn och sådana saker. Man är ju inte 15 år längre…
Ingen 40-årskris då?
– Nej nej. Den krisen kom är jag var 30 och körde med mohikanfrilla i Östersund… Men bara för att man blir äldre så försvinner inte viljan av att vinna. Drivkraften av att vilja vinna är fortfarande väldigt stark och är den viktigaste anledningen till att jag kör vidare. Jag vill vara med och ta AFC Malmö till nästa nivå och att tävla är en del av min identitet som aldrig kommer att försvinna.
Ekmarks 18 punkter efter AFC Malmö-Eskilsminne IF 2-1: ”Lejonet äter när det är hungrigt”