Trotjänare, kulturbärare och nivåsättare.
Det är oklart vad som gör en person till en kultspelare i en klubb. Men Philip Henningsson börjar bli en sådan i IFK Kristianstad.
IFK Kristianstad tog sitt tionde guld. Philip Henningsson sitt femte. Eller fjärde. Fyra guldmedaljer har han. 2016 var han officiellt en del av IFK:s guldtrupp – men var utlånad till IFK Ystad.
När vi fångar in honom en halvtimme efter slutsignal försöker han samla tankarna över ångorna från den nyöppnade kalla guld-ölen.
– Det är svårt att förklara vad det här guldet betyder. Men det kommer högt upp. Jag kände egentligen hela säsongen, eller åtminstone fem-matcher in i serien, att det här var vår säsong att förlora på något sätt.
Men det var ju Hammarby som målades upp som favoriter?
– Jo, det kanske var övermodigt av mig. Men jag tyckte verkligen att vi hade en väldig bra trupp och att vi samtidigt fått bättre ordning på rollfördelningen. Du vet… förra säsongen hade vi fyra vänsternior och tre högernior – och ingen kom helt rätt på´t. Jag upplevde tidigt att vi hittade rätt kring det denna säsong. Vi har ändå inte gått jättebrett.
Säsongen har inneburit mer eller mindre maxutdelning.
– Vi vinner cupen, vi vinner serien, vi vinner guldet och går även till åttondelsfinal i European League. Det är väl vad man kan begära. Samtidigt… hade vi fått Nexe hemma någon annan gång än tisdagen efter Final4 så hade vi kanske kunnat göra det bättre där. Men va fan…
Det är ofta snack inom svensk handboll att trupperna inte tål att spela för mycket matcher. IFK Kristianstad har spelat 60 matcher på en säsong – och jag upplever att det om något gjort er bättre. Mycket för att tränarstaben tidigt tog höjd för det och hanterade fysträningen annorlunda och bättre?
– Jag håller med, absolut. När det kommer till avgörande matcher i semifinaler och finaler tror jag att vi på något sätt är vana vid stora matcher som kommer tätt. Vi har tränat för att vara bra på just det. Vi var var nere för räkning i semifinalen mot Alingsås och kändes sega fick vi gräva djupt för att hitta energin att vända på allt.
– Visst, det har varit mycket matcher… Jag sa till Hyder häromdagen att ”Fan, det känns som jag lärde känna honom för två år sedan, inte ett år sedan…” Det har varit många matcher, många resor och mycket tid som vi spenderat tillsammans.
Du var inne på semifinalen mot Alingsås. Jag upplever att ni blev ett nytt lag efter att ha vunnit match tre på hemmaplan?
– Det får man lov att erkänna. Jag kände själv vid 0-2 i matcher, när man satt hemma själv, att ”Shit, vi håller på att åka ut nu”. Men när vi som grupp tog oss ur den situationen var det som att hela laget fann en annan styrka.
– Nu har vi spelat många matcher varav många ganska avgörande. Sesvete hemma i det första gruppspelet. Melsungen hemma i det andra gruppspelet. Benfica borta. Åttondelsfinalerna mot Nexe. Final4-matcherna. Och så slutspelet då där vi verkligen hade kniven mot strupen.
Det är väl just genom att spela sådana matcher som många spelare, och kollektivet för den delen, utvecklas?
– 100 procent är det så. Hayders insats borta mot Benfica var galen, då hade han 15 tokräddningar. Hade han inte haft den dagen hade vi inte får fler chanser i Europa och tappat en del på vägen till det vi är idag. Man får ju en självförtroendeboost av att lyckas i sådana matcher.
Din egen roll under säsongen då? Det har varit mycket försvar för att sedan, mer eller mindre konstant, springa och byta om det inte varit läge för IFK:s karaktäristiska presspel. Vad har du tänkt kring det?
– Hade jag fått bestämma hade jag fått spela 60 minuter framåt och bakåt. Men vi har ju andra som är bättre lämpade för vissa saker.
Det är väl okej att byta in Axel Månsson 50 gånger per match?
– Jag har iiiiinga som helst problem att skicka in honom. I den här matchen var han helt sinnessjukt bra.
Sedan har du en stor roll i omklädningsrummet och i sammanhang som alla andra utanför laget inte ser?
– Jo, absolut är det så. IFK Kristianstad har verkligen blivit ”min” klubb och min styrka har varit att få laget att gå in till varje match på samma sätt. Jag försöker hitta rätt inställning och energinivå och få med mig de andra. Man måste driva på och det har varit min roll.
Hur ser du på framtiden nu då? Det är en sak att snacka upp IFK nästa säsong med en guldmedalj runt bröstet och en guldöl i näven. Men du fyller 31 om två veckor och kommer snart känna att det knakar till härligt i ryggen bara av att gå upp på morgonen…
– Den här säsongen har varit jääävligt tuff. Det har funnits sekvenser som slitit enormt. Men jag tycker det är så jävla kul att spela handboll och jag ser fram emot varenda träning, även om det som de senaste veckorna då mest handlat om att skjuta ett par skott på målvakterna och sedan snackat taktik…. Jag har kontrakt med IFK även nästa säsong och är tacksam för möjligheterna som ges.