Torns IF och tränare Daniel Lindgren gick skilda vägar efter förlusten mot Oskarshamns AIK.
– Det blev en ond spiral som handlar som självförtroende, säger Lindgren.
I senaste Tornmatchen ledde Kayvan Souzani Torns IF. Det blev 0-2 hemma mot Lilla Torg, och krisen förvärrades för Stångbylaget.
Daniel Lindgren tog beslutet att lämna klubben under matchen mot Oskarshamn i omgången innan.
– Det är helt och hållet självvalt från min sida. Det är en sorg, eftersom man stångats i vått och torrt med den här killarna. Jag har aldrig gjort någonting liknande tidigare men jag kände att det behövdes en förändring. Jag hade kunnat stå för den. Vi var överens om mycket, men fick ingen effekt av allt vi gjorde. Då fick jag dejavu från hösten 2025 där vi inte lyckades vända på trenden och spelade mycket med kniven på strupen.
– Jag kan heller inte ändra på min ledarskap eftersom jag är stöpt som jag är och bygger mina lag kring gruppdynamik och relationer med högt i tak. Jag kan inte bli en Gestapo-tränare.
Behövs det?
– Jag vet inte. Det kanske hade räckt med en eller två vinster för att få igång självförtroendet. Men jag kände igen mönstret från 2025. Man lägger ner så mycket tid och ibland behövs det en ny röst. Förhoppningsvis, eftersom jag tycker om laget och klubben så mycket, kan de få till en vändning.
Var det ett svårt val?
– Nej. Jag var prestigelös i mitt beslut och känner mig om något lite som en svikare. Men som sagt, jag kände igen mönstret – och då fick det vara bra.
När bestämde du dig?
– I andra halvlek i Oskarshamn (förlust med 1-6). Vi hade ett bra halvtidssnack med ställningen 1-1 och kände att matchbilen var till vår fördel och hade en plan för andra halvlek. Sedan gick allt tvärtemot vad vi snackat om, vi hamnade i tre bollars underläge på nio minuter vilket var otroligt frustrerande. Axlarna sjönk och huvudena började hänga – det kunde varken jag eller spelarna stå för. Jag kände då att jag inte kunde gå till träningen på måndag och säga samma saker och förvänta mig andra resultat.
Hade du en dialog med laget?
– Ja, med kapten Jesper Edlund (som varit skadad) och ett spelarråd. Jag lyfte även mitt beslut med tränarstaben. Det blev en ond spiral som handlar som självförtroende. Jag trivdes väldigt bra i klubben, men min egen låga som slocknade efter att vi gått på de här minorna. Då fick man offra sig själv.
Vad händer för din del nu?
– Ingenting är planerat. De är ju inte så att jag inte brinner för fotboll längre…. Men kanske är det sunt efter 19 år i följd med olika uppdrag att zooma ut lite grand. Jag är akademiansvarig på MFF så jag har fotbollen i vardagen ändå. Men man älskar ju att tävla och det kommer säkert att dyka upp någonting. Jag har redan fått en del förfrågningar.
Efter noll poäng och 3-14 på tre matcher: Daniel Lindgren lämnar Torns IF