HIF:s vänsterback Simon Bengtsson är tillsammans med Ervin Gigovic den spelare som varit längst i HIF:s A-lag.
Han gör sin fjärde hela säsong i A-laget efter allsvenska debuten 2022 och har varit i klubben sedan han var fem år gammal.
När HIF var på träningsläger på Mallorca, talade Skånesport med Bengtsson om hur han är utanför fotbollen och hur han ser på det faktum att han uppnått det han drömde om som liten – att spela i HIF:s A-lag. Med mera.
Vem är Simon Bengtsson utanför fotbollsplanen?
– Jag är en väldigt lugn person, skulle jag säga. Jag gillar att vara med min familj och min tjej och bara ta det lugnt. Efter träningarna brukar jag inte göra så mycket. Bara kolla Netflix, Ta någon fika om det är fint väder, framför allt på sommaren. Ta någon lunch. Annars brukar jag inte göra så mycket.
Det blir inte mycket fotbollstittande?
– Nej, jag skulle faktiskt inte säga det. Det var mer när jag var yngre, men nu tittar jag sällan på fotboll. Om det är någon bra Champions League-match eller så, då tittar man på den. Men jag tittar faktiskt hellre på Allsvenskan än Premier League.
Är det viktigt att koppla bort fotbollen för att kunna prestera när man själv utövar den?
– Jag tycker att det är rätt viktigt. Det är lätt att bara är fotboll, fotboll, fotboll. Och så förknippar man fotboll med att prestera. När man är på Olympia tänker man bara fotboll och det är där man ska prestera och ha fokus på träningarna. När man kommer hem är det bara att ta det lugnt och njuta av ledigheten.

Skånesport bevakade HIF:s träningsläger i samarbete med Öresundskraft.
Jag kommer ihåg att när jag intervjuade dig första gången pratade du om att du brukade kolla på Bayern München, om jag minns rätt?
– Bayern München? Haha. Det måste vara länge sedan…
2022, du snackade om…
– …Alphonso Davies. Det var mer förr. Han har ju varit skadad så jäkla mycket nu också, så man har inte fått se honom sedan 2022, känns det som. Så det är några andra vänsterbackar som gått om honom där. Nuno Mendes (Paris SG) är favoritvänsterbacken, skulle jag säga. Så det är inte så mycket Bayern längre.
Vad gör Nuno Mendes så bra?
– Han är ju så jäkla kraftfull. Han har fysiken, han har touchen, han har snabbheten. Han är duktig på att försvara och blir han förbidribblad så har han fysiken till att komma ikapp. Ska han anfalla, är han kraftfull och svårstoppad när han driver med bollen framåt.

Mycket Netflix, sa du. Är det något speciellt du kollar på?
– Just nu har det varit dåligt med det – jag tycker att utbudet blivit lite sämre. The Night Agent såg jag på flyget (till Mallorca). Det släpptes en ny säsong nyligen. Jag gillar när det är action och lite hemliga uppdrag med agenter och sådant.
Kollar du med tjejen då eller själv?
– Det brukar oftast vara själv. Vi har inte riktigt samma smak när det kommer till serier. Hon tittar på gamla serier som hon sett hundra gånger och jag klarar själv inte riktigt av att se om serier som jag sett. Så det brukar vara att jag tittar på min serie och så får hon titta på sina gamla serier (skratt).

Du har spelat i HIF hela livet, förutom när du var utlånad till Finland. Reflekterar du någonting över att du faktiskt är en A-lagsspelare idag och att det är en ganska häftig grej?
– Ja, det gör jag. I början när jag kom upp var det ju en dröm som gick i uppfyllelse. Jag lever fortfarande i den drömmen. Så det är klart att jag stannar upp och tänker att ”det är ändå coolt att jag tagit mig hit”. Jag minns ju när jag var yngre och var på Olympia och tittade på matcherna. Den enda drömmen var att gå in på Olympia och själv få spela.
Vem var din favorit på den tiden?
– (David) Accam, skulle jag nog säga. May Mahlangu var också jäkligt fin. Jag tror att det var de två som var mina favoritspelare.
Accam 2014… Han var extremt bra då.
– Ja, det var sjukt alltså. Det var kul att titta på från läktaren. Och May Mahlangu som hade två olika skor – det gick inte att missa honom.
De flesta unga spelare idag drömmer om att bli utlandsproffs. Vad är dina tankar om framtiden? Hade du kunnat bli en ”one club man” i HIF?
– Nej, det är inte riktigt målet. Även om jag trivs jättebra och älskar HIF, så vill jag helst inte vara kvar i HIF hela livet. Jag vill utomlands, det är målet. Det är den andra drömmen, om man säger så.
Någon speciell liga?
– Nej, ingen speciell liga. Jag håller på AC Milan, så det hade varit j-igt coolt att spela i Serie A. Så om jag fått välja, Milan. La Liga hade också varit nice. Holland hade varit nice. Franska ligan. Så utlandsproffs vill jag absolut bli.

Skånesport bevakade HIF:s träningsläger i samarbete med Öresundskraft.
Foto: Mauri Forsblom, Gustav Lundblad och Bildbyrån.
Stevie Grieve vann sin första match som HIF-tränare: ”Riktigt bra”

