Rögle BK förlorade den första SM-finalen mot Skellefteå AIK med 4–1 under torsdagskvällen. Här är Hugo Sternérs tankar om matchen.
Redan innan pucken släpptes kom kallduschen. Tunga avbräck i form av Dennis Everberg och Linus Sandin som inte kom till spel. Det skulle givetvis få en påverkan på matchen.
Inramningen inför bjöd på tifo, flaggor, ett hav av mobillampor (konsert snarare än hockeymatch?) och ett intro som kändes oändligt. Sedan släpptes pucken. Och starten? Precis så intensiv som man hade kunnat hoppas på. Redan efter en och en halv minut small det åt båda håll. Först en jättemöjlighet för Skellefteå där Holm tvingades till en vass räddning. Sekunden senare vände det – och Dickinson fick ett lika bra läge åt andra hållet. En flygande start som gav en tydlig försmak av vad den här finalserien kan komma att bjuda på.
Men ju längre perioden gick, desto mer tog Skellefteå över. De drev tempot, satte press och började kontrollera matchbilden. Ledningsmålet låg i luften – och till slut kom det. Med drygt en minut kvar av perioden klev Rickard Hugg fram och spräckte sin måltorka. Ett direktskott från slottet, distinkt och välplacerat. 1–0. En första period där det svängde i början, men där hemmalaget tog över allt mer.
Rögle fick sedan en drömstart på den andra perioden. Powerplay och utdelning direkt. Redan 54 sekunder in kvitterade Leon Bristedt efter ett starkt förarbete av Sundsvik framför mål. Kort därefter fick Rögle ytterligare ett numerärt överläge och chansen att koppla greppet.
Sedan började spelet bölja fram och tillbaka, men det var Skellefteå som successivt tog över igen. När Rögle drog på sig utvisningar skiftade momentum tydligt. Först ett powerplay för hemmalaget som skapade tryck, sedan ytterligare ett – och till slut kom utdelningen. Oliver Okuliar styrde in 2–1 i powerplay. Det var här matchen rann Rögle ur händerna. Utvisningarna blev helt enkelt för kostsamma.
Med tre minuter kvar kom ändå chansen. Karson Kuhlman fick ett jätteläge och träffade ribban. Där och då var det millimetrar från en kvittering. I stället avgjordes matchen direkt efter. Pär Lindholm, som varit inne länge, tog pucken från egen zon, drev upp den själv och satte 3–1. I slutsekunderna fastställde Malmöfostrade Victor Stjernborg slutresultatet i tom bur.
Resultatmässigt levde matchen länge. In i tredje perioden var det fortfarande bara ett mål som skiljde. Men spelmässigt var det aldrig riktigt nära. Skellefteå dikterade villkoren, tryckte ned Rögle och vann skotten klart – 35–13 totalt. Det ska sägas att Rögle inte hade ett enda skott på mål i den tredje perioden.
Det var inget snack om saken ikväll utan det var klasskillnad. Klart att Rögles avbräck spelade roll. Everberg och Sandin är två spelare som normalt matchas mot motståndarnas toppkedjor. Inget ont om Zether och Solberg, men det syntes att tyngden saknades. Samtidigt behöver disciplinen upp. Att dra på sig sex utvisningar, varav fyra i den andra perioden, håller givetvis inte.
Det som man annars kan ta med sig från matchen är målvaktsspelet. Arvid Holm höll nere siffrorna med flera kvalificerade räddningar och var anledningen till att matchen levde så länge. Kedjan med Nilsson–Olofsson–Horky var också Rögles bästa och fortsatte att skapa chanser.
Men i stort räckte man helt enkelt inte till idag. Nu handlar det om att slicka såren och det snabbt. Match 2 väntar redan på lördag. Då krävs betydligt bättre disciplin, ett skarpare passningsspel och en högre nivå i det offensiva spelet. Annars kan den här finalserien bli kort.
Foto: Bildbyrån