Kvartsfinal två mellan Ystads IF och HK Malmö slutade 28-38.
Christoffer Ekmark summerar i 27 punkter.
1. Intrycket
Herrejävlar!
Malmö utan #23 massakrerar YIF på bortaplan.
Vilken sinnessjuk scenförändring på några dagar.
2. Matchbilden
10 min: 5-7
20 min: 11-11
30 min: 14-16
40 min: 18-22
50 min: 22-30
Finito: 28-38
3. Colin Tønnesen
Alla segrar är lika mycket värda sägs det.
Skitsnack.
Colins fyra mål i denna match, alla på drygt fem minuter under slutkvarten, vägde extra tungt för Ystadpågen. Fanns det någon match han ville glänsa i så var det denna.
Och det gjorde han.
4. Göken
Kommer ni håg när varenda division sex-spelare i hela världen skulle fira varenda mål med Ronaldos målgest med efterföljande väsande ”Siiiiuuuuuhhhh”?
Lite så är det med Gyökeres målgest nu.
Hugo Boss Stuivers hakade på trenden. Jag kan uppskatta målgester i handbollens värld. Det är underskattat – när det är läge. Fira för 17, som de divor ni är.
14-16-målet var för övrigt ett märkligt mål. YIF gick för det med 7-6-spel, lite för tidigt avslut, Ebbe-räddning och Stuivers med mål och Gökengest. Ko-ko.
5. Gustav Näslund
Noll mål och mestadels petad.
Tappet av slagkraftighet på H9 (sedan veterinären drog) är rätt talande för YIF:s säsong.
6. Nikola Roganovic
Inte med idag heller.
So what?
Försvaret fungerade strålande och laget bombade in 38 mål framåt.
Dessutom är han ”Snart back in business” enligt Roganovic Senior.
Så. Nu ska jag aldrig mer göra en HK Malmö-meme igen.
7. Publiksiffran
2647.
Wunderbaum!
8. Tim Hilding
Makalöst stark start på matchen.
Jag får en märklig känsla av att Malmö-kaptenen är en gnutta underskattad av exakt alla. Jag hör aldrig någon betona vikten av att smälla på på honom. Jag ser sällan försvarare lyfta högt på honom. Jag hör sällan kommentarer eller experter lyfta hans betydelse för det här laget.
Med sina sju mål var han målbäst på planen – men han var garanterat även den spelare i Malmö som eldade på mest i omklädningsrummet, spred den självklara ”tron på det” och visade vad klubbemblemet på bröstet står för.
– När vi går in i duellerna gör vi det med kropp och själ, sa Tim i halvidsintervjun med kommentator Bosse Johander.
Blev punktad sista kvarten. Jag vet inte om jag sett honom bli det tidigare?
Tim kommer aldrig att utses till Årets V9/M9/MVP/försvarare när experterna (och jag) ska summera årets Handbollsliga. Men jag undrar om han kan vara den mest underskattade spelaren i förhållande till betydelsen för sitt lag.
Eller jo. Årets frisyr ska han ha, Lionel Richi Jr.
Jag ska fan koka ihop min egen ”Årets-lista” när säsongen är över. Där ska Tim med.
9. Liam Hultberg
Gjorde YIF:s tre första mål under de inledande fem minuterna.
Sedan tre till de resterande 55 minuterna.
Sedan tyckte jag synd om honom efter en kvart när han stod stilla på sin tvåaposition och tog emot Alfred Olsson attack med bröstkorgen. Given Stúrmer? Nej nej – frikast? Ibland tror jag Liam får domslut emot sig bara för att han är f-ö-r biffig.
10. Landslags-Malmö
Kniven mot strupen lite grand.
Och ingen Nikola Roganovic.
Då satt dessutom Felix Montebovi, landslagspjäs två, på bänken hela matchen… Det säger en del om Malmös bredd.
11. Love Sundewall
Kritade på nytt kontrakt i veckan.
Enormt nyttig för Malmö som tvåvägsspelare.
Och har en bagar-Morsa som borde få hedersmedalj.
12. Ebbe Håkansson vs Julius Lindskog Andersson
100-0 till Klagshamnsgroggen.
13. Klagshamnsgroggen i allmänhet
Oerhört trygg.
Oerhört stabil.
Oerhört bra.
Andra halvlek var snudd på dominans. Skål!
15. Zorans ”Näst sist?-SMS”
Skickades först efter att jag försäkrat mig om att han levde. Svagt.
16. Tor Blendberg
YIF:s klubbchef fyllde år minsann.
Stort grattis på 45-årsdagen i efterskott, Tor. Dags att börja spara ihop till den röda Porschen. Och räkmackor till pressen i match fyra. Kanske kommer Flincken igen då.
17. Förseningen
Domarduon Mattias Fält och Michael Holm fastnade i trafiken på vägen till Ystad. Matchen flyttades från 19 till 19.30.
Orutin.
Alla i världen vet om att om man ska köra till Ystad så måste man ha en timme, minst i marginal. I ”värsta” fall kan man glida in på O’Leareys vi 17 och knäcka en tallrik kycklingvingar pre-game. Kan nog ha gjort det +10 gånger åren efter pandemin.
18. Alfred Olsson
För ett år sedan trodde jag aldrig att han skulle vara en del av ett guldlag. Aaaaaldrig. Framförallt intygade folk som verkligen kan handboll för mig att Alfred inte dög. Nu är han en startspelare i ett fullt möjligt guldlag.
Vilket visar hur lite jag fattar om den här sporten – men kanske även hur en spelares karriär kan ta fart med rätt tajming, vilja och talang för att träna.
Han har aldrig varit bättre. Och fortsätter att utvecklas.
Han får frakturer i struphuvudet. Han slår sönder armar och ben. Han tejpas ihop som en mumie. Men springer in i försvarare dubbelt så stora som honom själv och verkar gilla stryk mer än en boxningssäck med BDSM.
19. YIF:s 7-6-spel
Kom med 20 minuter kvar och 18-22 på tavlan.
Resultatet?
From bad to worse.
20. Petter Brandt
Jag har aldrig sett människan gör ett snyggt mål. Och då plöjde jag ändå igenom en massa H43-matcher på plats de senaste åren där han oftast var bäst på plan.
Men Petter tar varje chans han får i det här laget och kanske är en av dem som får sitt stora genombrott nästa säsong.
21. Isak Perssons handled
Dooooown to the river. Ohhh lord. Oh have mercy.
22. Den snälla matchen
Blott två utvisningar?
Kavla upp ärmarna, matroser.
23. De tekniska felen
14-9 till YIF. Brrr…
24. YIF i allmänhet
En okej första halvlek.
En pinsam andra halvlek.
Har mycket kvar att bevisa om man ska spela semifinal.
25. Fortsättningen
Match tre spelas i Baltiskan på söndag.
Och det är svårt att inte känna ”Det är över nu” gällande Ystads chanser.
Lyckligtvis har jag lärt mig två saker för att inse att det inte är så enkelt.
1. Jag är begränsad i min slutsatsförmåga rent allmänt.
2. Handbollen är svår som den är. I slutspel är den än mer oberäknelig.
26. Sävehof
Leder med 2-0 i matcher.
Blir ett enkelt byte för Malmö.
27. Diskussionen om slutspel vs rak serie
Jag älskar slutspel.
Som publik. Som reporter. Som kommentator. Som människa.
Det pratas om rättvis hit och dit. Logik hit och dit.
Jag tror att slutspelet är oerhört viktigt för sportens förmåga att sälja in sig i framtiden. Men det jag gillar mest med slutspel är den sportsliga dynamiken. Att det är som en annan sport. Bara viktiga matcher. Nästan bara viktiga moment hela tiden. Den psykologiska biten som man måste vara hårdare för att kunna hantera, på gott och ont. Det taktiska med att möta samma lag upp till fem matcher i följd.
Rör inte slutspelet – är min bestämda uppmaning.
Svensk klubblagshandboll hör inte hemma i Europaeliten – enligt schemat