Två formsvaga lag drabbade samman i Saab Arena under lördagseftermiddagen. Linköping vände 0–1 till 5–2 – och samtidigt föll Malmö ur topp sex för första gången på länge. Här är Hugo Sternérs tankar om matchen.
Det var SHL:s två svagaste lag sett till de sex senaste matcherna som möttes på lördagseftermiddagen. Linköping kom in med fem raka förluster. Malmö hade sex nederlag på de sju senaste och tre raka torsk i ryggen – men också tre segrar på tre försök mot LHC den här säsongen.
Linköping startade matchen väldigt starkt och hade ett läge att göra 1-0 direkt genom Robin Kovacs efter en minut spelad, det var dock en bra räddning av Oskar Blomgren, som fick chansen igen mellan stolparna. Han tvingades göra flera högkvalitativa räddningar på bara de första två inledande minuterna.
I slutet av perioden åkte Linköping ut för sin andra utvisning för för många spelare på isen. Malmö utnyttjade det numerära överläget och gjorde 1-0 genom Janne Kuokkanen, som sköt den rakt upp i krysset. Finnen har inte gjort mål på de senaste 14 matcherna. Noterbart var att Kuokkanen och Pajuniemi var tillbaka på sina ordinarie positioner i powerplay. De senaste matcherna har man valt att byta plats på dem, så att de varit felvända med klubban. Resultat direkt när de var på sina vanliga positioner. Trots Malmös ledningsmål var skottstatistiken talande: 10–4 till Linköping efter första perioden. Malmö hade återigen svårt att etablera tryck och skapa trafik på mål.
Linköping kom ut till den andra perioden med samma energi som i matchens inledning – men nu fick de utdelning. Redhawks misslyckades med att rensa framför mål och Rissanen fick 1–1-pucken att studsa över Blomgren och in i mål. Ett ingripande som målvakten nog vill ha tillbaka. Bara minuter senare kom 2–1 genom Eskild Bakke Olsen assisterat av Robin Kovacs efter ett två-mot-ett-läge. Visst hade Malmö chanser – Hemström träffade stolpen i öppet mål, Kuokkanen var nära sitt andra – men effektiviteten saknades. Och försvarsspelet svajade. Med tre minuter kvar kom också 3–1. Remi Elie helt omarkerad framför mål efter ett försvarshaveri där Malmöspelarna endast tittade på puck.
I tredje perioden rann det iväg. En onödig fasthållning av Martin Schreiber gav Linköping sitt första powerplay – 4–1 direkt genom Bakke Olsen som gjorde sitt andra mål, återigen assisterad av Kovacs. Kort därefter drog Malmö på sig ytterligare en utvisning. Kovacs bombade då in 5–1. Matchen var över. Pajuniemi reducerade visserligen till 5–2 i powerplay i slutet, men det förändrade ingenting. Förutom möjligen att både han och Kuokkanen fick känna nät igen – ett litet, litet ljus i mörkret för Redhawks.
Men Malmös ras är ett faktum. För några veckor sedan hade laget tretton poäng ner till sjundeplatsen. Topp sex kändes säkrat. Nu är man plötsligt på en sjundeplats, efter att Brynäs vann mot Frölunda och har nu gått om. Det här är inget annat än en genomklappning utan dess like av Redhawks, som har gått från en topp sex placering till fritt fall.
Målvaktsspelet, som varit framgångsrikt under hösten, har blivit svagare. Försvarsspelet ser slappt ut och man släpper till alldeles för mycket. Offensiven producerar för lite och man skapar inte särskilt mycket. Självförtroendet ser ut att vara bortblåst och gissningsvis har det letat sig in en bekvämlighet i laget. Nästa vecka väntar Färjestad och Skellefteå hemma i Malmö Arena. Det är inga lätta uppgifter. Tomas Kollar har en hel del att fundera över fram tills dess.
Foto: Bildbyrån