I helgen inleds Svenska cupens gruppspel.
Det är en turnering som är i behov av en förändring.
Införandet av gruppspelet har i stort varit positivt, men det finns stora problem med nuvarande upplägg.
Tävlingsbalansen är rubbad till de stora klubbarnas fördel.
För Superettan-lagen blir gruppspelet träningsmatcher med bättre namn.
Minns ni hur det brukade vara?
I Svenska cupen, före gruppspelets införande 2013.
Det var inte särskilt muntert.
Cupen var länge svensk fotbolls sorgebarn. Ett tag var den nedlagd. Ibland har finalerna avgjorts på neutral plan, ibland i dubbelmöten.
När AIK slog BoIS i omspelet av finalen 1976, bemödade sig 1715 åskådare ta sig till Råsunda.
När HIF mötte Gefle i finalen på samma arena 30 år senare, 2006 – ett av de allsvenska år som lockat flest åskådare – kom drygt 3000 personer, de flesta helsingborgare.
Höst-vår-formatet ersattes 2002 av en final som spelades efter Allsvenskans avslutning.
Oavsett hur man gjorde, blev cupmatcherna sällan mer än en snabbt glömd parentes mellan seriematcherna.
När HD listade 2000-talets derbyn mellan HIF och BoIS i våras, hoppade man helt enkelt över BoIS spektakulära skrällseger i cupen på Olympia 2007, liksom blivande mästarna HIF:s förlängingsvinst mot Henrik Larssons BoIS på Landskrona IP fyra år senare.
Gruppspelet
Så var det förr, men 2013 ändrades allt.
Svenska cupen 2012 ställdes in och förlängdes istället in i vintern efterföljande år.
Ett gruppspel i februari-mars infördes.
Plötsligt fick den lååånga och trista svenska försäsongen, med över två månaders rad av mer eller mindre ointressanta träningsmatcher, en krydda.
Tävlingssäsongen kom med den första vårsolen.
Succé.
Den gamla cupen – saknad av ingen.
Svenska cupen blev aldrig som FA-cupen.
Eller som den viktiga norska cupen, som alltid var föredömet som det talades om under 90- och 00-talen.
Visste du att det är vinnaren av cupen, inte av ligan, som har rätt att titulera sig norska mästare?
Senast en norsk cupfinal, alltid på Ullevål, lockade färre än 20000 åskådare var ett omspel 1989.
Svenska cupen blev aldrig heller lika het som Allsvenskan.
Förändringen 2013 reduceradee den till en nästan ren försäsongsturnering.
Men det gick att köpa, för att den fyllde nu en funktion.
Gruppspelet gjorde Svenska cupen hetare och roligare än vad den varit sedan i början av 50-talet, då MFF–IFK Norrköping drog över 20000 åskådare till den sista finalen före 14 års paus.
Efter 13 år med gruppspel går det att hävda att cupen fortfarande är het – för de allsvenska toppklubbarna.
De får en extra chans till en Europabiljett och får mäta sina krafter med sina värsta rivaler i heta marsmatcher i slutspelet.
Problemet är formatet på gruppspelet.
Det innehåller 32 lag – och för de flesta av dem är cupen numera inte mer än träningsmatcher med ett bättre namn.
Från respektive fyrlagsgrupp går bara ett lag vidare. Merparten av matcherna är sportsligt betydelselösa (som TFF–HIF i sista omgången 2024, som syns i bilden ovan).
Topp 8 i Allsvenskan, som är seedade i varsin grupp, spelar alltid två av tre matcher på hemmaplan.
Hälften av Superettan-lagen får spela hemma först i sista omgången.
Inget egenvärde
Jag fick idén till att skriva den här artikeln när jag jobbade med cupens andra omgång, ”kvalet” till gruppspelet, i augusti 2024.
Inför HIF:s match mot Herrestads AIF sa dåvarande tränaren Klebér Saarenpää att det var viktigt att gå till gruppspelet. Detta för att lättare kunna planera försäsongen – är man inte med i cupen, är det svårt att hitta träningsmatcher under de tre aktuella helgerna i februari-mars.
Andra tränare uttryckte sig vid samma tidpunkt på liknande sätt – tyvärr hittar jag inte de aktuella citaten just nu. Ingen nämnd, ingen glömd.
Minns i alla fall även att Olof Mellberg som HIF-tränare 2020 talade mycket om att det faktum att laget inte gick till gruppspelet var problematiskt. Inte därför att det var ett sportsligt misslyckande i sig, utan därför att förberedelserna inför Allsvenskan blev lidande.
Ett halvår efter Herrestad–HIF, gjorde TFF kaos med cupens gruppspel.
De slog två allsvenska lag borta och spelade oavgjort mot två – det blev ett tappert uttåg i kvartsfinalen i förlängning borta mot IFK Norrköping.
Succé.
Men vem bryr sig idag?
TFF blev – med rätta – hajpat inför seriestarten. Motståndarna i serien backade hem, TFF vann nästan inga matcher och ett år senare får de börja om i Ettan Södra, efter en horribel Superettan-säsong.
Trots att TFF lyckades göra något som i någon mån var svårare än att vinna Superettan, blev 2025 ett kännbart misslyckande för hela föreningen.
Vi spolar framåt till nutid.
HIF:s manager Stevie Grieve var tydlig i lördags när jag frågade honom om hur viktig cupen är.
– Det är den inte, svarade han.
Inga krusiduller.
Alla de här exemplen visar en sak.
Att cupen inte har något egenvärde.
Särskilt inte för lagen utanför topp 8 i Allsvenskan, som faktiskt systematiskt motarbetas av formatet.
För Superettan-lag som HIF och BoIS är det här kvalificerade träningsmatcher, där resultatet spelar begränsad roll.
Don’t hate the player, hate the game.
Det är fullt rimligt att Stevie Grieve med flera har den här synen på cupen. Om HIF förlorar de tre första matcherna i Superettan, bryr sig ingen om huruvida man bragdartat gått till cupkvartsfinal några veckor tidigare.
Om BoIS harvar vidare i Superettan om tre år, spelar det ingen roll om man åkt på några hedersamma förluster i cupen två år tidigare.
Serietillhörigheten är så oerhört mycket viktigare, ekonomiskt, sportsligt och intressemässigt.
Men den verkligheten gör också Svenska cupen till en sorglig turnering.
Det är en tävling som inte är en tävling, för de allra flesta.
Varför ska man då över huvud taget bry sig som supporter?
Receptet:
Så vad ska vi göra med cupen?
Accepterar vi att den aldrig blir som FA-cupen eller norska mästerskapet, ser jag ingen anledning att ta bort gruppspelet eller utföra nya experiment.
Det finns trots allt ett värde i en uppsminkad försäsong.
Två akuta förändringar krävs dock:
1) Sluta gynna topp 8-lagen systematiskt
Idag garanteras Allsvenskans åtta bästa lag två hemmamatcher, varav en mot det andra allsvenska laget i varje grupp.
Kasta om det systemet.
Cupspel ska vara riggade till de mindre lagens fördel – som i andra omgången där lagen utanför elitfotbollen får spela hemma.
Idag lottas dessutom inte de allsvenska lagen in i grupperna, utan ett strikt seedningssystem tillämpas. Det behöver avskaffas. Lottningen bör bli friare.
2) Två lag måste gå vidare från grupperna
Gruppspel där bara ett av fyra lag existerar knappt i några andra tävlingar.
Det resulterar dels i att chansen för Superettan-lagen att gå vidare är så liten att det – bokstavligen – inte är lönt att försöka.
Dels att de flesta matcherna som spelas är betydelselösa.
Två lag bör gå vidare från grupperna – vilket medför att åttondelsfinaler behöver införas.
Jag förstår att detta orsakar planeringsmässiga problem för förbundet i en kalender som redan ska rymma en massa andra matchdatum.
Men ärligt talat.
Lös det.
Gustav Lundblad och Christoffer Ekmark diskuterar Svenska cupens upplägg i senaste avsnittet av Skånesports podcast. Finns i din poddspelare eller i spelaren nedan.
Foto: Mauri Forsblom