Landskrona BoIS har tre testspelare inne just nu.
Den mest spännande är Emmanuel Moungam À Ngon. Honom vet jag nämligen ingenting om.
Marokhy Ndione kommer från flera års misslyckanden och har en hel del att bevisa.
Donart Lubishtani kommer från ett vettigt år i Ängelholms FF, men det känns som att han har långt kvar till att kunna peta någon som Rassa Rahmani.
Jag har intressantare namn.
Zakaria Loukili.
Han får det inte att lyfta i Malmö FF:s A-lag och var förra säsongen utlånad till Varbergs BoIS i Superettan.
Nu har 19-åringen, som har kontrakt med MFF över 2028, ett viktigt karriärsval att göra.
Ruttna på MFF:s bänk? Eller kanske lånas ut till Landskrona BoIS.
Jag har varit inne på just honom tidigare.
Konceptet med att låna ut spelare från MFF till BoIS har varit framgångsrikt de senaste åren. Även om alla inte älskar upplägget av ideologiska skäl, något få klubbar i BoIS del av hierarkin sällan har råd att ta hänsyn till. Melker Widell, André Alvarez Perez (också aktuell för en fortsättning i BoIS 2026), Marcus Pettersson och David Edvardsson är exempel på det.
Zakaria Loukili började spela fotboll i Malmö FF:s fotbollsskola som femåring. Som ungdomsspelare i MFF har han bland annat varit med och vunnit P17 Allsvenskan 2022, innan han som 17-åring debuterade i A-laget 2023 i en cupmatch mot Smedby AIS.
Inför säsongen 2024 flyttades han permanent upp till A-laget och skrev samma år även A-lagskontrakt. Under en säsong där han gjorde såväl sin allsvenska debut som Europa League-debut var Loukili med och vann både SM-guld och Svenska Cupen. 2025 avgjorde han även Ligacupfinalen för P19 när han gjorde båda målen i 2–0-segern mot Hammarby.
I MFF har han startat en Europa League-match, mot Olympiakos.
I Varberg blev det sex starter och fyra inhopp i Superettan under hösten 2025.
Sportchefen Erik Lunds beskrev Zakaria som: ”En spelare med en fin teknik och ett internationellt driv med bollen.”
Ola Toivonen, assisterande sportchef i MFF, sa innan den utlåningen:
– Zaki har utvecklats på ett bra sätt här hos oss och har egenskaper som gör att han är en spelare vi tror mycket på i det längre perspektivet. Det Zaki behöver nu är att få kontinuerlig speltid i en bra miljö där han kan fortsätta växa som spelare.
Samma sak torde gälla nu.
Framförallt tror jag att Loukili skulle passa in i den ”BoIS-fotboll” som Asterhed pratar om. En hybridmittfältare som är på väg uppåt. Slå ihop Hampus Näsström och Victor Karlsson och får en spelare som är bättre än de båda. BoIS skulle inte ha råd att köpa in honom, men kan erbjud en plattform som gör att ”alla vinner”. Asterhed kan honom dessutom mycket väl. Extremt väl, mer sannolikt.
Sedan måste BoIS ta höjd för att de kommer bli av med Max Nilsson. Förmodligen i sommar. Eventuellt redan nu.
Just nu är lån av Loukili samt lån/köp av Alvarez Perez två rimliga alternativ att få ihop helheten över hela säsongen.
Alternativet är att köpa in spelare som förmodligen är sämre.
***
Man kan gräva ner sig i truppen och ha åsikter om den. Hur den ska bedömas beror på vilken utgångspunkt man har.
Ska BoIS förbli ett fortsatt stabilt Superettanlag så är man rätt stabilt på det. Grunden känns stabil.
Ska BoIS bli ett lag som på allvar utmanar om att vinna serien (eller sluta tvåa) har man ett jobb framför sig. Då måste man ha in spes. Inte tillväxtvärvningar. Inte lycka-till-spelare från Afrika.
Man måste ha färdiga spelare som går in och levererar direkt.
För även de andra topplagen i Superettan räknar jag med förstärker inom kort.
Det är möjligt att det ”räcker” med att spelare som Kevin Jensen, Xavier Odhiambho, Markus Björkqvist steppar upp ett eller två steg. Att Capotondi får det att lossna, att Murbeck håller ihop och är chef, att Street börjar göra mål på chanserna han skapar. Men jag är tveksam till att alla får träff samtidigt och gör konkurrensen mördande.
Den viktigaste värvningen för BoIS är fortfarande inte någon spelare.
Det är vem som ersätter Billy Magnusson.
Innan den biten är löst tycker jag att det känns oseriöst att prata om allsvenskt avancemang.
***
Åres försäsong med BoIS blir annorlunda.
Inga gräsplaner vid den spanska medelhavskusten i mitten på mars. Istället hårda konstgräsplaner, minusgrader och hemmagym. Mer gristräning med andra ord och det är kanske inte helt optimalt med Asterheds ”BoIS-fotboll”.
En ekonomisk ”lyx” man inte kan unna sig detta år. Men också ett mindre tillfälle att svetsa ihop gruppen socialt.
Personligen tror jag att sådana där träningsläger är oerhört välinvesterade slantar, inte bara fotbollsmässigt utan som klubb. Hade jag varit sportchef hade jag minskat truppen med en truppspelare eller två till förmån för ett permanent träningslägergrej.
Men vad vet jag om elitfotboll på insidan? Ingenting egentligen, bortsett från att ibland varit bollkalle på en del träningar.