Mikael Dahlberg har under två och en halv säsonger varit sportsligt ansvarig i HIF.
I och med tillsättningen av Stevie Grieve som manager får han en delvis ny roll – som teknisk chef. Vad innebär egentligen den?
I den här intervjun svarar Dahlberg på just den frågan och lägger ut texten om vad han ska göra på jobbet och vad han vill uppnå.
Han berättar om varför HIF ska spela i Allsvenskan, varför man vill spela en mer offensiv fotboll framöver och ger svar på frågor om säsongen 2025. Dessutom ger han sin syn på HIF:s damlag, som nu också finns inom hans ansvarsområde.
Med mera.
Foto: Mauri Forsblom
Teknisk chef
Vad innebär Mikael Dahlbergs nya roll?
Det är den första frågan Skånesport ställer till honom en gråmulen eftermiddag i konferensrummet Europa League inne i Olympias östra läktare.
Han inleder sitt svar:
– I stora drag handlar det om att dels fortsatt sätta strategier för hur vi som förening ska växa och bli bättre. Dels att utforma planer för hur vi ska följa upp det. Rollen sträcker sig över hela föreningen där det tidigare bara var herrlaget. I min tidigare arbetsbeskrivning hade jag någon form av övergripande ansvar för pojk- och herrfotbollen. Men det har blivit mindre av det än man önskat, då det dagliga runt herrlaget oftast tar väldigt mycket tid, säger Dahlberg och fortsätter:
– Att se på sikt hur vi kan bli bättre och om vi fallerar i någon del av verksamheten – hur vi kan åtgärda det. Att på sikt ha en tanke om vad som är viktigt att prioritera, för det finns så många saker att göra och man har inte alltid manskap för det.
Dahlberg har fortsatt sportsligt ansvar för P19 och är chef över akademichefen Martin Biärsjö.
– Utöver det har jag en mer stödjande funktion mot de andra parterna i föreningen – herr- och damlag. Dels att jag hjälper och dels att jag följer upp verksamheten och jobbar med dem i frågor som rör fotbollen. Allt ifrån hur vi sätter samman trupper till hur vi förenar speltid, utveckling och spel. De kommer att driva det, medan jag kan följa upp och mäta det från föreningens sida.
För att summera nya rollen:
• Dahlbergs tidigare roll som sportsligt ansvarig innefattade det övergripande sportsliga ansvaret för herrlaget, samt motsvarande för P19-laget.
• Nu får han det strategiska ansvaret som beskrivits ovan och damsidan tillkommer inom det.
• Samtidigt är han inte längre ansvarig för herrlagets rekryteringar och har inte längre den dagliga arbetsledningen av tränare och spelare – de uppgifterna ingår nu i nye tränaren – managern – Stevie Grieves uppdrag.
Ville du slippa det?
– Jag ska vara ärlig och säga att ända sedan jag kom tillbaka till föreningen (2021 som akademichef, reds. anm.) så har jag haft roller som känts roliga och intressanta. När jag var på akademin hade jag ingen tanke om att göra något annat. Detta har jag också trivts med. Jag har inte haft någon supertydlig idé om att jag absolut vill göra det här, eller haft någon karriärplan. Så länge jag får göra något jag tycker om i en förening och miljö som jag tycker om, så känns det kul.
Så du har inte haft någon dröm om att göra karriär som sportchef?
– Min enda ambition i yrkeslivet var egentligen att bli fotbollsspelare. Sedan dess har jag haft olika jobb i olika branscher och det har mest varit att jag fått frågor om jag kan göra detta och att jag tackat ja. Jag vet inte om det är en karaktärsbrist, men generellt tycker jag att många saker är intressanta att göra.
Vad vill ni uppnå med att införa din roll som teknisk chef?
– Förhoppningsvis blir det en tydligare uppföljning av det vi gör. Man säger ofta att ”vi ska göra en massa saker” och sedan är det lätt att trycka ut det som en pappersprodukt. Om vi inte följer upp det, är det svårt att veta om det funkar. På herrsidan är det en viktig roll att se till så att föreningen äger vissa frågor, så att det inte blir att man lämnar över herrlaget och övergången från akademin till en manager, som man inte alltid vet hur länge de är kvar. Detta är en mer långsiktig roll som kan sätta upp riktlinjer och ramar för managern att verka inom.
Den här rollen som teknisk chef finns i ganska många klubbar i omvärlden? Har ni haft några förebilder?
– Det är inte så att vi åkt och besökt någon, men den finns i en hel del svenska klubbar (exempelvis i Mjällby, Hammarby och AIK, reds. anm). Skillnaden för oss är att vi inte är lika stora. Så det kommer innebära en hel del praktiska frågor där man hjälper till i det dagliga, ute i verksamheten. Till en början kommer det vara en hel del runt herrlaget i att kunna göra en överlämning, och även backa upp i frågor som det i dagsläget bara varit jag som haft kunskap inom. Som en del regelverk och svenska kontakter.
Vem kom fram till att det skulle vara på det här sättet?
– I samband med utvärderingen av säsongen blev det mer skarpt. Vi pratade i frågor om hur vi ska se ut när vi gick vidare med hur en ny tränare är och vilka befogenheter den har. Då landade vi i detta.
I och med Stevie Grieves tillsättning övergår HIF alltså till en modell där tränaren är en så kallad manager rakt under klubbdirektören, med ansvar för rekrytering av spelare och den egna staben.
Vilka fördelar ser ni med att införa en managerroll?
– Även om man har en tränare är man noga med att man försöker ha en spelarrekrytering i att tränaren vill ha spelaren som kommer. Ofta har tränaren ett ord att säga till om i rekryteringar. Då kan det också vara intressant att tränaren får vara med och sätta ihop truppen på det sätt som han anser är bäst, för att kunna få med laget på bästa sättet – utan att det frångår föreningens större strategiska mål. Som förening behöver vi ha ett slagkraftigt lag, men vi behöver också spela utvecklingsbara spelare. Vi behöver ha en balans i de sakerna. I den diskussionen blev det att kan man hitta en profil på tränare som visat att man kan göra båda sakerna – och att se hur det kan få föreningen att utvecklas.
Är rollen bunden till den specifika personen (Stevie Grieve)? Kan det vara så att ni tre år in i framtiden inte har en manager för att ni hittat personer som kan lösa andra roller?
– Tanken är att det här är en organisation man jobbar framåt i. Tanken är att det ska kunna främja både kortsiktiga strategier och mål – och även det långsiktiga.
Artikeln delas nu upp i tre olika områden – det strategiska ansvaret, HIF dam och HIF-herrarnas 2025.
Strategiska ansvaret:
Klubbdirektör Reda Chahrour sa i Helsingborgs Dagblad att din roll är att säkerställa att HIF finns i minst 118 år till. Vill du berätta lite djupare om vad du ska det är du ska säkerställa strategiskt?
– Det börjar i vilka målsättningar du har som förening. Där vi är nu är det att få representationslag högre upp i divisionerna. Vad behöver vi då göra för att uppnå det? Se till att vi har ett nog slagkraftigt lag. Utöver det är det viktigt att unga fotbollsspelare i nordvästra Skåne kan gå via Helsingborgs IF för att uppfylla drömmar de har om att spela fotboll på högsta nivå. Då behöver man se till att det finns en väg från samarbetsklubbar in till HIF, en förädling av spelare inom HIF och en bra övergång mellan akademi och herrlag. Det finns många sätt som det kan sättas käppar i hjulen på den processen, framför allt om det ibland står i kontrast till att vinna fotbollsmatcher. Det blir till att försöka hitta KPI:er (nyckeltal) och arbetssätt för att göra både och.
– För mig kommer det viktigaste inte att vara om herrlaget ”vinner på lördag”. Det kan vara nog så viktigt att våra lag i de fyra akademimatcherna spelat på ett sätt som utvecklar spelare.
Är det skönt att inte kortsiktigt ha ”kniven mot strupen”?
– Alla som är supportrar känner väl alltid att man vill vinna matcher. Så känner jag också, även om just ”den här matchen” inte är mitt yttersta ansvar, kommer jag ändå vilja att vi ska vinna.
Men du blir inte exponerad på samma sätt i den här rollen?
– Nej. Jag har inget behov av att stå längst fram. Jag tycker inte att det är superjobbigt, men jag söker det inte heller. Det här kommer att passa mig bra, men jag hade inget problem med det andra heller.
I det här du nämner med att få ett mer slagkraftigt lag, finns det ett mål på medellång sikt i att ni ska upp i Allsvenskan. Vilken blir din roll i att säkerställa att det blir så?
– I det korta perspektivet blir det att titta på hur en övergång från akademi till herrlag sker. Att de spelare vi hoppas slussa igenom är bra nog. Men det kommer inte att vara jag i det dagliga arbetet, det kommer att vara tränaren. Men också att vi har en struktur så att de (akademispelarna) kan träna i herrlaget och att det finns en väg dit. Utöver det är det att vi tittar på scoutingprocessen, så att vi kan rekrytera på ett bra sätt. Det kommer också vara att titta på data om spelet, så att vi går åt rätt håll. Vad brukar lagen behöva (för att gå upp) och är vi nära det? Det kan vara en feedback till tränarstaben också.
Varför är det ett viktigt mål att gå upp, utöver att det är roligt att spela i Allsvenskan?
– Ska jag dra det riktigt långt står det i våra stadgar att Helsingborgs IF:s representationslag ska spela i den högsta serien. Det är det som är beställningen från medlemmarna, som vi ska försöka uppfylla. Utöver det är det klart ekonomiska anledningar. De centrala intäkterna från SEF (Svensk Elitfotboll) minskar och de skiljer mellan Allsvenskan och Superettan. Om man vill utveckla fotbollsspelare och se att de ska kunna gå vidare, så kommer de den dag de går vidare att inbringa mycket mer pengar om vi är i Allsvenskan.
– Så det finns en hel del saker som gör att vi vill gå upp, men det är viktigt att det inte är allt på ett kort. Att föreningen faller ihop om vi inte går upp. Så pass stryktåliga måste vi vara.
I din roll blir då en del av det att se till att den balansgången är på en rimlig nivå?
– Ja.
Stevie Grieve verkar stå för en offensiv fotboll. Och jag läste i HD att du inte vill ”ha en massa passningar på egen planhalva”. Hur offensiv fotboll ska HIF spela? Blir det en radikal omläggning?
– Utifrån hur vi pratat om vårt anfallsspel tidigare, har vi haft samma typ av retorik. Vi ska spela bollen framåt och det ska finnas fart i vårt anfallsspel och vi ska kunna fylla på med mycket folk. Vi ska vara duktiga i omställningsspelet. Han (Grieve) har sagt att det inte finns något självändamål i att ha 60 procent bollinnehav och det stämmer väl överens med hur vi ser på det. Vi är mer upptagna av att kunna sätta bollen i ytor som vi tycker är farliga för motståndarna. Det har han varit duktig på i de lag han varit i tidigare. Så det blir intressant. Sedan är fotboll alltid en helhet, så det kommer att handla om att ha ett offensivt mindset, men också att ha ordning och reda i försvarsspelet.
Ur vilka aspekter är det viktigt att spela den här mer offensiva fotbollen?
– Generellt tror vi att för att nå topplaceringar, behöver vi ha ett eget spel som leder hela vägen till målchanser. Det var på samma sätt som vi uttryckte oss inför året, där vi inte riktigt tyckte att vi nådde hela vägen fram dit. Man behöver också kunna göra mål på fasta situationer och omställningar. Det är tre olika delar där det är viktigt att kunna vara farliga – för fotbollsmatcher avgörs på olika sätt, beroende på dagen.
Handlar det också om att ett offensivt spelsätt främjar spelarutveckling?
– Har du en offensiv spelare som gör poäng finns det ett värde. Men spelarutveckling kan du ha i många olika spelsätt. Det handlar mer om hur du jobbar med spelarna. Jag ska inte säga att det är uteslutet att spela på ett visst sätt för att kunna utveckla fotbollsspelare.
Hur mycket betyder kulturen kring HIF i det här? Går man åtminstone 15 år tillbaka i tiden, var HIF ganska välkänt inom svensk fotboll för att man var ett offensivt balanserat lag. Spelar det någon roll?
– Det spelar roll. Kanske kopplat till mina egna upplevelser, för jag mötte ofta HIF som spelare. 2010 och 2011 var det ett lag som var jäkligt duktiga på att skapa tryck på motståndarnas planhalva. De spelade bollen genom ett spelskickligt mittfält, men det var inte bara så att du hade bollen på egen planhalva, utan bollen gick framåt. Du hade spelare som löpte framåt och skapade ett jäkla tryck. Det är där jag ser HIF:s spelstil och identitet.
Detta är en parentes, men det är intressant att du nämner 2010-11, för 2008 var Bosse Nilsson tränare och det var väldigt mycket full fart framåt för HIF. I jämförelse sågs nästan Conny Karlsson av många åskådare som lite mer defensiv när han kom (2010)…
– Men när jag spelade i Gefle 2010-11 tyckte jag att det var en offensiv fotboll (som HIF spelade). Så det beror på vad man jämför med…
HIF dam:
I rollen som teknisk chef får Mikael Dahlberg alltså också en roll i förhållande till dam- och flicksektionen. Damerna spelar just nu i Division 1 Södra, där man gör sig redo för sin tredje säsong i tredje högsta serien.
Damsidan är ett helt nytt område för dig?
– Det handlar framför allt om att i förhållande till Kristoffer (Schönbeck, tränare och sportsligt ansvarig) att kunna vara ett bollplank till honom och följa upp verksamheten på ett tydligare sätt än vi gjort förut. Det är något Kristoffer också efterfrågat, att få en till motpart i föreningen som också kan prata fotboll. Det ska bli intressant.
Målet är att även damlaget ska upp i högsta serien på sikt. Det finns inte samma ekonomi i de högsta serierna på damsidan, så jag antar att damlagets avancemang i någon mån får följa herrarnas?
– Herrlaget behöver nog vara det ekonomiska loket för att säkerställa större intäkter till föreningen. Även damlagets chanser att avancera i seriesystemet gynnas av att herrlaget tar sig till Allsvenskan. Men lyckas vi ändå sätta ihop ett tillräckligt slagkraftigt lag för att gå upp (i Allsvenskan) innan herrarna gör det, är det en superprestation av damlaget som vi vore jätteglada för. Det är inte så att det finns ett stopp från föreningens sida – damerna ska få marschera i sin resa framåt och uppåt.
Var ser du att damlaget står efter två år i Division 1?
– Jag kan inte i detalj svara på hur de står sig mot de andra lagen – jag har sett våra matcher som spelats, men jag kan inte de andra lagen i detalj. Jag känner Kristoffer väldigt väl, för han jobbade i akademin under de första åren då jag var akademichef, så jag vet vilket jobb han lägger ned. Jag har svårt att se att något annat lag i serien har en bättre tränare. Det bådar gott. Det finns förutsättningar i föreningen för att bedriva en bra verksamhet.
Ska ni gå upp i Elitettan nästa år?
– Uttalade målsättningar ska jag inte föregå. Det får vi återkomma till. Av vad jag ser Kristoffer göra nu, blir det ett intressant lag att följa.
HIF 2025:
När vi pratade inför säsongen 2025 sa du att att ville spela med mer kontroll. Och ni har sagt att denna säsong inte föll ut som ni hade hoppats på. Vad tror du gick snett i den ambitionen?
– Många delar. Vi har haft ett år där vi har kunnat sälja fotbollsspelare – som vi inte gjort på väldigt lång tid, inleder Dahlberg sitt svar och syftar på att Taylor Silverholt gick till Elfsborg i mars och Adrian Svanbäck till Häcken i juni.
– I det kortsiktiga att ersätta dem från en dag till en annan – efter att ha sålt en spelare har vi inte blivit bättre dagen efter. Jag tror att det kommer att vara så, att man säljer spelare och har lite mer pengar och så investerar man dem och så kommer i takt med det spelare som också utvecklas. Dels kan det handla om hur duktiga man är på att skapa så stark trupp som möjligt, dels om att ha spelare som hamnar i, eller tar sig till, ett flow. Som vi hade förra året, då vi fick många segrar. Det gjorde också spelarna bättre, för att man trodde på det.
– På försäsongen i år såg det ut som att vi tog kliv i förhållande till året innan, men sedan fick vi en start på serien där vi förlorade matcher som vi inte borde förlorat. Det händer i fotboll och då måste vi vara stryktåligare, för det påverkade oss ganska mycket i de matcher som kom därefter. Sedan när vi på väg tillbaka igen och fick ett derby som slutade på allra sämsta sätt (HIF tappade 3–1-ledning till 3–3 på stopptid borta mot BoIS, reds. anm). Det blev en till sådan där smäll. Några dagar senare hade vi Oddevold (0–2) och så hade vi två raka förluster och så blev det samma loop på något sätt, att vi fick starta om lite grand.
– Hela året har vi hela tiden varit jagande och inte kommit in i en period av matcher där en bra prestation bygger till nästa så att det blir ett momentum för laget. Vi måste ha ett tillräckligt bra grundspel för att kunna hantera motgångar och att vi kan jobba och göra spelarna bättre. Detta blev inget rakt svar, men det är sällan så i fotboll att det finns ett tydligt svar.
Det var ganska få av spelarna som HIF värvade under 2025 som hade ledande roller under stora delar av säsongen. Målvakten Johan Brattberg, som stod i mål i alla matcher, är ett undantag. Alexander Johansson, som kom på sommaren och blev startman är ett annat. Oscar Aga startade många matcher, liksom Max Svensson och Adam Akimey – men intrycket var att de flesta ledande roller i laget innehades av spelare som kom 2023 och 2024.
Var värvningarna ni gjorde 2025 sämre än de ni gjorde åren före?
– Om man säger att laget inte hade den sportsliga utdelning vi ville ha, så gäller det både nya och gamla spelare. Att vi inte fick bra träff på det. Även nya spelare är en del av det. När det kommer till utvärdering av nyförvärv, är det viktigt at man gör en utvärdering baserat på vad de förväntas göra. Det kan skilja en del om en spelare kommer in och ska säkerställa en successionsordning i en trupp, kontra om man förväntas göra stor skillnad här och nu. En del av de spelare som kom förra året har vi fortsatt förhoppningar om en bra utveckling på, att det är för tidigt att utvärdera det som flopp eller succé. Men det är klart att det finns saker att alltid lära sig av. Inför 2024 var det ganska få spelare som kom utifrån, men det var spelare som kom in och kunde göra avtryck direkt, i mångt och mycket. Där har vi inte haft samma procentuella träff hittills.
Tangerar det vad jag frågade om vid ett annat tillfälle – att ni gjorde en ny typ av värvningar 2025, med några fler spelare utifrån som man inte kunde förvänta sig skulle vara ledande första året? Innan har den kategorin mest varit spelare som ni tagit upp underifrån?
– Så är det. Inför 2024 lyfte vi sju spelare från akademin och det är inte rimligt att vi gör det varje år. Även om en del (nya) spelare kan fylla den roll de gjorde året innan. Sedan är det andra (spelare) man tar in och hoppas att det ska ge superstor effekt direkt. Det är där de tillsammans med laget i övrigt inte gav den effekten direkt. Som sagt, vi tror och hoppas att vi kan se en utvecklande effekt på dem framåt.
Innebär ert mål om att sluta topp 4 i Superettan 2026 att ni kommer att ta in fler färdiga spelare inför nästa säsong?
– Ja, det blir någon till färdig spelare, i relation till det som är utvecklingsbart. Det blir att skruva lite grand på de profilerna.
En av HIF:s uppmärksammade värvningar inför säsongen var 21-årige gambiern Ebrima Bajo, som efter ett provspel i januari-februari, skrev på ett kontrakt med HIF. Vänsterbacken kom då från gambiska ligan och hade inte tidigare spelat i Europa. Speltiden blev minimal i Superettan och i augusti lånades han ut till FC Rosengård och i september bröt han och klubben sitt kontrakt.
Vad hände där?
– Det kan slå större i vart det faller ut (med en värvning) när vi vet mindre om vart spelaren kommer ifrån. Vi såg honom i provspel i två veckor på försäsongen. Vi upplevde att han gjorde bra ifrån sig och tränaren tyckte att han gjorde bra ifrån sig. Det fanns en tanke om att vi kunde spela på ett liknande sätt som tidigare med (honom som) inverterad vänsterback. Sedan tog han inte riktigt plats och sedan kom Simon (Bengtsson) och gjorde den platsen till sin och vi spelade på lite annorlunda sätt och då hamnade han i kläm där. Vi enades om den här lösningen, där vi gick skilda vägar. Det upplevdes som det bästa för bägge parter.
Ni talade tidigare om att Bajo och provspelarna från Gambia var ett test av det spåret. Hur utvärderar ni det?
– Lärdomen är att vi behöver se ännu mer. Och att kunna hitta vägar som blir bra, men man får prova sig fram lite. När man pratar med klubbar så sa exempelvis Micke Hjelmberg (sportchef i Hammarby) att det (värvningar från Afrika) var ett ”numbers game” för honom. Du ska inte förvänta dig att allting slår rätt. Det finns många parametrar som kan skilja och det skiljer mer än vad det gör för svenska spelare. Och även på den kontinenten är det olika hyllor man plockar ifrån.
Jag lyssnade på Mats Winblad (nu sportchef i Kalmar FF, tidigare i Oddevold) i Olof Lundhs podcast och han talade om att det är enklare för stora klubbar att göra värvningar från exempelvis Afrika. För en klubb som Oddevold var det svårare, för att du behöver hela apparaten runt omkring spelaren. Hur ser ni på den delen? Ni har inte gjort så många värvningar från Afrika på senare år?
– Det är naturligtvis så. Pratar vi om Hammarby så har de flera lägenheter i samma hus där man även har en från personalen som bor och hjälper till med alla praktiska frågor som är där. Bor spelare tillsammans med någon som varit där tidigare, finns det en skolning i hur allt det praktiska fungerar i Sverige. Sedan har vi haft spelare från den afrikanska kontinenten som lyckats bra. Det är en omställning, men det går att få till den. Det är en faktor att ta hänsyn till – det är inte bara är att hämta spelare.
Skånesport ställde även frågor till Mikael Dahlberg om akademin och ett antal aktuella frågor kopplat till denna. De frågorna och svaren kommer i en senare artikel (med över 20000 tecken har vi nog ändå redan uppnått rubrikens löfte om den längsta intervjuartikeln med Dahlberg).
Foto: Mauri Forsblom (förutom bild 3, foto: Midhat Kuduzovic)