HK Malmö åkte till Karlskrona och spelade oavgjort – 29-29.
Christoffer Ekmark summerar dagen i 21 punkter.
1. Tim Hildings uppladdning
Jag möter upp Tiny Tim i hans lägenhet i centrala Malmö.
Parkeringsrutan utanför tjänar mer i timmen än jag själv inser jag, men promenerar sista biten till HK Malmös lagkaptens lägenhet en bredsida från Triangeln.
2. Hildings Crib
En rejäl tvåa med kök och fin utsikt. En lya som Hampus Nygren bodde i länge, men han bytte upp sig när Robert Månsson lämnade. I trappen intill.
Det ser lugnt och fint ut, men i Tims trapp smällde det en minibomb för några månader sedan. Klientelet på de lägre våningarna jobbar i helt andra branscher…
Hilding noterar ett missat samtal. Han kopierar numret och går in på swish. Skriver in numret som en egen variant av nummerupplysning. Men, ingen hit
– Då är det säljare, 100 procent, suckar Tim.
Lifehack!
3. Uppladdningen
Vi drar till salladsbaren runt hörnet.
Pasta. Kyckling. Rhode Island. Förutsägbart som skatt och död.
Personalen ler när Tim beställer. Kanske deras bästa kund.
– De kan min beställning vid det här laget, säger han och jag försöker skoja till det med att jämföra med en ”Kajan Special” – men Tim är inte tillräckligt bevandrad inom Hipp Hipp för att hänga med.
4. Grannkraschen
Vi ringer på hos Hampus Nygren. Haddock kallad.
Han fattar Kajan Special-skämtet.
Men han kör inte med någon köpesallad. Han har levt lite mer. Haddock kör en hemgjord variant och toppar den med knaperstekt rökt italiensk skinka som han rostar kärleksfullt i ugnen. Bacondoften sprider sig i lägenheten.
– Tjejen tycker att det luktar hundmat, säger Hampus oförstående.
Jag förstår Hanna. Hon får stå ut med mycket, Men ugnsrökt knaprig italiensk skinka luktar mer VOV på burk än något från någon Nanas kök.
5. Utsikten
Vi blickar ut mot det smutsgrå Malmö. Scandichotellets byggnad vid Triangeln har inte tvättats på årtionen och ser ut som en barack. Det fanns förresten en fotbollsklubb i Malmö ett tag som hette som Malmöbor uttalar det: ”Triangelen IF”.
Salladen smakar fint.
Jag har kommit halvvägs när Hilding lägger ifrån sig sina bestick och klappar sig på magen. Satan vad de äter, handbollsfolk.
Nygren smaskar i sig sin hundmat. Det förklarar kanske delvis hur han kan vara en som en Rotweiler år efter år. Han är förresten en riktig mogen pappa. Äter upp alla matlådor även om han inte är sugen.
– Hanna äter inte matlådor på helgen. Det är en regel hon har. Så då får jag ta det. Man slänger inte mat, säger Hampus bestämt och vi pratar om hur bra han trivs rent socialt med livet och familjebildandet i Malmö.
6. Mot Baltiskan
Jag och Hilding hoppar på varsin Voi och glider genom stan. Inga handskar. Bara maxfart över trotoarkanterna så ryggkotorna dallrar. Raksträckan vid Pildammsparken är fin men trist. Då kör man i åttor och hade den här elscootrarna funnits när en annan var ung hade man haft handlederna brutna på 23 ställen.
Vi stannar och parkerar utanför Coop. Jag köper ett flak Nocco. Nikola Roganovic ska få den utlovade vinsten efter att ha lobbat Ebbe Håkansson på en straff förra säsongen, med GUIF.
Förmodligen finns det få COOP-butiker i Sverige som säljer mer Nocco och Piccadeli-sallader är Nocco vid Stadionområdet i Malmö. 90 procent av klientelet är folk som antingen tränat/spelat match eller står i begrepp att göra så.
7. Samlingen.
In i Baltiskan. Tim hämtar skor och annat material som alltid är på plats där. Omklädningsrummet är utlånat och därför utrensat.
– Det är något cheerleadingevent, säger Tim med en suck.
Arvid Johansson möter upp och i ett källarförråd har lagledare Buttan redan fullt upp med att hjälpa Ebbe Håkansson packa.
– Har du med dig skorna? Och tröjan? Och skydden så du skyddar snoppen? Och undertröjan? Bra.
8. Bussresan
Halva laget hoppar på i Lund. Ytterligare någon i Kristianstad – där vi stannar till och äter igen. Pannbiff med stekt potatis och en sås som är tjockare än gröt.
– Finns det ingen lingonsylt, utbrister Zoran Roganovic som därmed officiellt är mer svensk än jugge.
Zoran tar sedan fram en bok om 3-2-1-försvar. ”Back to the roots” säger han och lutar sig tillbaka till 80-talet.
Själv sitter jag längst fram. Som en chef. Nygren och gänget sitter längst bak. Intill finns Hilding.
Jag låter dem vara.
Längst fram i bussen fascineras vissa spelare av hur det var när både Mirsad Pecikoza och Zoran Roganovic lirade i Malmö. Presskonferenser ute på Lödde Plåt. Petningar hit, gamla startsjuor dit. Storys om hur man fick lönen i Qatar i kontanter, lagfester där någon spillde vin Dan Beutlers snuskdyra rock och massor av annat som fick milen på E22:ans trötta asfalt att domna bort.
Love Sundewalls morsa har bakat kakor. Saffranskladdkakavariant. Jag och Pepsi går upp ett halvkilo var innan vi ens passerat Sölvesborg. Någon i laget visste för övrigt inte att Mjällby kom därifrån. Jag och Pepsi hymlar med ögonen.
När vi passerade Gårdsstångarondellen förklarade jag för Buttan att pendlarparkeringen där även är en mötesplats för gaymän som möts på nätet och behöver en fysisk mötesplats för sina intima och korta kärleksstunder. Då är tydligen den parkeringen en populär rendez vous. Buttan verkar inte fascinerad.
Milen passerar.
Sedan inträffar det fenomen som jag lärt mig att känna igen.
Det är avslappnat, mycket skitsnack och garv – fram till en halvtimme-imme innan ankomst. Då börjar allt fler spelare gå in i sin personliga bubbla. Allvaret börjar ta form.
Vägen genom stan till arenan är vacker. I ljus. Nu är det bäcksvart. En upplyst kustlinje är dock alltid mysig och när vi kör förbi tågstationen säger ”Pepsi”:
– Här klev jag av för 25 år sedan utan någonting alls.
Pepsi, förresten. Det smeknamnet kom när en ung flicka försökte uttala Mirzads efternamn. Pecikoza blev till ”Pepsi”. Sedan har det hängt med,
9. Ankomsten
Artiga hälsningsfraser.
Dumpa väskorna i omklädningsrummet.
Sedan ut på den obligatoriska promenaden.
– Varför gör vi ens detta, suckar Isak Persson (tror jag det är) när Tim Hilding sätter kurs mot en liten halvö utanför arenan. Det är nära nollgradigt, regn, blåst- och klipporna är snorhala. Trots ett slags halkskydd som är utlagt.
Det är som att gå ut med hunden kl 09 på nyårsdagen. Olidligt.
Snabbt marscherar gossarna in i värmen i arenan igen. Brrr…
10. Uppladdningen
Spelarna går in i sitt rum. Ledarna i sitt.
Pepsi lyssnar på balkanmusik och sjunger glatt med medan Zoran ligger raklång på en annan bänk och slösurfar. Butan blir förbannad när de plötsligt börjar prata ”juggespråk” med varandra. Hon vill veta va fan som sägs.
Matchplanen har de alla redan i märgen. I skallen. I själen.
Sedan går de in i den gamla hallen som ligger intill.
– Har har man spillt mycket svett och blod, säger Pepsi nostalgiskt.
Plösligr kommer en Karlskronavolontär och förklarar att Zoran ska inställa sig för intervju med TV klockan 17.47.
– Mig inte prata svenska. Mirsad prata kan, försöker Zoran.
– Ni gör hur fan ni vill. Bara någon står framför kameran 17.47, blir svaret och alla garvar.
11. Uppvärmningen
Fram med filtbollen.
Tim Hilding visar sig vara vänsterfotad. Men kan ändå inte sikta. Obegripligt.
Isak Persson får en vristare från Arvid Persson i röven så skinkorna dallrar.
Vissa lattjar. Andra försvinner djupare in i sina bubblor.
Niclas Videll och Jonas Åström ska döma. Ledarna snicksnackar löst med dem. Alla är kompisar med varandra innan en handbollsmatch. Innan…
Tim Hilding sköter snacket med vem som ska börja med boll. Lottningen är avklarad. Artighetsfraserna avklarade. Energinivån kan börja byggas upp.
– Det blir en tät och fysisk match. Inte så många mål. Jag tror att vi vinner med 28-25, säger Colin Tönnesen.
– Nej nej. Ni gör 35, minst, kontrar jag.
12. Matchen inleds
Matchen börjar. Malmö har bra kontroll.
Leder med fyra bollar, Karlskrona gnetar sig in i matchen, Malmö rycker, Karlskrona gnetar. Isak Larsson blir skadad, utgår, men kommer tillbaka.
Sedan händer något som är större än machen.
13. Snackisen
Mitt i första halvlek pangar Nikola Roganovic in ett mål från nio meter.
Arnor Vidarsson klänger sig fast i Roganovic, som försöker skaka loss sin bevakning för att springa hem.
Kung Fu-Vidarsson får feeling. Han kastar sig bakåt, skriker, ligger kvar och ser ut att dö. Roganovic flinar åt filmningen, men antar sedan att han gjort sig illa i landningen.
Plandomare Jonas Åström signalerar för mål och springer mot Malmös planhalva.
Videll, däremot, tycker sig se ett slag i ansiktet. Domarna konfererar. Åström ligger lågt. Videll förklarar sin uppfattning.
Det röda kortet åker upp.
Sedan det blåa.
Arnor Vidarsson kunde såklart spela vidare, stanna på åtta mål och rädda en poäng åt Karlskrona samtidigt som Malmös bästa spelare satt på läktaren.
Personligen tycker jag att det är bedrövligt i en sport som handboll. Vidarsson är en skam för sporten. En filmare. En fuskare. Motsatsen till en gentleman. En fegis.
En fin handbollsspelare. Men ett rövhål. Sådant är praxis inom fotbollen, en del av spelet. I handbollen är det annorlunda. Men det skiter Arnor Vidarsson i. Han kan hoppa upp med fötterna i bröstet på spelare ena stunden och simulera skador som en flickscout nästa stund.
Hur som helst.
Roganovic fick sätta sig på publikplats.
– Helt sjukt. Mitt första röda någonsin. För detta!? Han har svårt att ta in vad som just hänt.
– Kan du köpa en korv med bröd? Senap och ketchup, sa Nikola efter att vi tittat på reprisen på min mobil och skrattat åt skådespelet. Sa jag att handbollsspelare äter som hästar!?
I pausen kom unga damer i publiken fram och frågade om selfies. Nikola ställde upp med ett leende. Ett leende som i slutet av matchen försvann i en ångestladdad sammmanbiten suck.
Roganovics blåa kort… pic.twitter.com/DbcXF78LBe
— Skånesport (@skanesportse) December 5, 2025
14. Korven
På tal om korv, Malte Månsson är en personlig favorit. Inte bara på planen. Han testar korven i varenda ny arena han kommer till. Helst en tjock med bröd. Han kunde inte bli besviken i Karlskrona. Välstekta och snittade tjockkorvar! Yummy in my tummie.
15. Matchen avslutas
Malmö tappade en fyramålsledning och köde blankt de sista fyra minuterna lite drygt. Karlskrona gnuggade sig ikapp, moral har de onekligen, och hade chansen att avgöra matchen.
Malmös niometersspel var slutkört. Tim Hilding kastade bort bollen i Malmös sista anfall. Klagshamnsgroggen räddade en pinne på Karlskronas sista anfall.
16. Vreden
En tappad poäng hit och dit. Sådant händer.
Ilskan efter matchen handlade om Roganovicsituaionen. Om hur patetiskt det röda – och blåa – kortet var. Hur uselt beslutet var. Hur osannolikt det hade varit att Alfred Olsson hade fått samma bestraffning om det varit han som skakat av sig en försvarare. Hur Arnor Vidarssons beteende fläckar ner sporten.
– När sådant här händer får jag nästan lust att skicka Nikola direkt till Bundesliga. Imorgon. Varför ska han vara kvar i den här jävla ligan, morrade Zoran och försökta svälja ilskan.
17. Eftersvettningen
Bussen hem går 21.30.
Gott om tid att umgås med tillresta supportrar och vänner. Snacka skit, stretcha och landa. Andra duschar direkt.
Hampus Nygren sitter, härdad av liknande förluster och poängtapp, utanför omklädningsrummet med Buttan.
SMS:ar med någon.
Sedan får han se klippet med Nikolas röda kort och det var som att förklara en sexåring att tomten inte finns på riktigt.
Han skakar på huvudet och går vaggande in i omklädningsrummet med stela ben.
– Boll o lek med grabben 09.15 imorgon bitti. Jag kommer att dra hälsenan där, ojar sig farbror Nygren – och siktar in sig på en gammal matlåda med kycklingarna från i fredags eller något.
Patric Nilsson i Karlskrona är en trevlig jävel. Alltid kul att träffa honom, en person som brinner för föreningslivet. En hyfsad smygfotograf dessutom. Han gled runt och var nöjd. Hybrislaget med för mycket matcher att spela i förhållande till trupp hade precis luggat serieledarna på en poäng. Igen.
18. Shoppingrundan
– Fan va gött, vi hinner in!
En röst från de bakre delar i bussen efter att bussen svängt in på Coop i Karlskrona 21.50.
Pepsi köper chips till sin kalla öl. Rutin. Och han skulle senare bjuda frikostigt.
Ingen köper frukt eller energibars. Pojkarna går raka vägen till lösgodishyllan.
– Oh, sura colanappar, jublar Isak Persson när han ser vad husse själv plockar ner i påsen.
Colin Tönnesen köper en trist märkeschokladkaka. Han är ett halvår från att köpa bridgeblandning. Chockerande nog har han dessutom gigantiska fötter för sin förhållandevis taniga kropp.
– 46:or, frågar jag?
– 47:or, svarar Colin med ett malligt leende som om vi mätte någonting helt annat.
19. Bussresan hem
De coola grabbarna längst bak i bussen hänger.
Gubbarna längst fram, och Buttan såklart, drar ur sladden till kroppen och slaggar några minuter här och där mot ett skakigt bussfönster.
Vi fiskar in lite resultat från handbollsvärlden.
– Sverige släppte in 27 mål mot Sydkorea? Vad är det som inte stämmer? Är laget så här dåligt på riktigt? Ska Axnér gå nu?
– Tionde raka torsken för Vinslöv? De är körda. Hur gick det till?
– Marko Roganovic landade på 47 procent. Jebote!
20. Åter i Baltiskan
In med skiten i skrubben.
Promenad till Coop för att hämta en ny Voi. Både jag och Hilding tvingades till ett reaktionstest på mobilen för att hämta ut elsparkcykeln.
Sedan susar vi genom ett Malmö i julskrud. kör hem till Tim och noterar att midnatt sedan länge har passerats. Tim visar en bild på en Karlskrona-tröja som ”råkat” slinka med i Felix Montebovis väska. Någon i Karlskrona kommer att tvingas värma upp i fel överdragströja nästa match…
Jag kör hem till Marieholm och lägger ännu en handbollskväll åt handlingarna.
21. Filmen
Hela resan dokumenterades i följande lilla film.
Prenumerera gärna på vår Youtubekanal. Gratis som alltid.