Billy Magnusson om beslutet att lämna BoIS: ”Jag vet inte ens om jag jobbar med fotboll nästa år”

Efter att ha tagit klubben i sitt hjärta till en plats som är den bästa på årtionden väljer Billy Magnusson att lämna.
Vi ställde den givna frågan.
Varför?

Den första isande sennovemberblåsten sveper in över Landskrona IP.
Höstens sista dagar är räknade. Precis som IP:s.
Liksom, lite mer oväntat, Billy Magnussons i Landskrona BoIS.
Beskedet kom oväntat för de flesta efter den avslutade säsongen. Chockartat rentav. Och spekulationerna inleddes omedelbart. Vilken klubb har knyckt BoIS-legenden?
Ingen skulle det visa sig. Inte ännu åtminstone. Men vi kommer till det lite senare.

För att verkligen förstå Billy Magnussons starka koppling till föreningen Landskrona BoIS får vi spola bandet betydligt längre bak än till hösten 1995 när han debuterade i BoIS A-lag.
Tio år tidigare, som liten grabb, fick han den klassiska fotbollsfostran av framförallt de olika männen i familjen.
– Mitt första minne, eller det som etsat sig fast, är kvalmatchen mot Linköping 1985 när Ole Jensen avgjorde på straff. Jag och mina föräldrar stod på Engelska läktaren, men när straffen skulle slås sprang jag ner mot målet.
Jensens straff satt och BoIS steg in i elitfotbollen.

I familjen Magnussons hem hade Landskrona BoIS en stor plats.
– Min pappa arbetade som växlare på SJ och min farfar som var plåtslagare var också otroligt intresserad. Båda var där på varje match. Att kalla det för livsstil är kanske att ta i, men BoIS präglade min uppväxt otroligt mycket. Jag har många minnen med farsan och farfar som är knutna till IP och BoIS. Även morfar som var hantverkare hade full koll på BoIS.
Så om du inte blivit fotbollsspelare så hade du förmodligen blivit en supporter?
– Jag ÄR en supporter, svarar Billy instinktivt och nästan förnärmat, innan han justerar svaret till:
– Från och med den 20 december kan jag vara supporter på riktigt. Oavsett klubb jag varit i, från moderklubben Borstahusen till Halmstad BK eller Helsingör, har jag alltid följt BoIS och velat att det gått bra för klubben. Vinner BoIS är jag glad. Förlorar de måste någon avgå, garvar Billy.
Vilka mer håller du på?
– Jag följer två lag på elitnivå. Det är BoIS – och Everton.
Två arbetarklubbar som hade fina år under helt andra tidseror än den nuvarande?
– Ja, de har en del gemensamt.

Att växa upp i Landskrona, gnugga sig in i A-laget och sedan ha flera roller på ledande nivå har varit en sak.
Parallellt har en alternativ karriär skötts.
– Efter gymnasiet tog jag ett break, började jobba på Västervångsskolan som personlig assistent och gled över på idrottslektioner. När jag insåg att jag inte kunde vara kvar i BoIS A-lag och hamnade i Helsingör, Eslöv, Asmundtorp och Borstahusen – då sökte jag mig till Malmö Högskola och utbildade mig till lärare inom idrott och matematik, säger Billy – som under åren samlat på sig tio års arbetslivserfarenhet inom just det yrket.

I hela livet har Landskrona BoIS varit en central punkt för Billy Magnusson.
– Jag har haft tre resor med klubben. Först som spelare efter att ha kommit från Borstahusen som blivande 15-åring. Drygt fyra år blev det i seniortruppen lite senare. Första hela året (1996) var det lite rörigt, år två (1997) gick vi upp i division ett, år tre (1998) kvalade vi till Allsvenskan och år fyra (1999) klarade vi Superettancutten som var väldigt tuff.
– När den resan tog slut kände jag mig nöjd. Jag var aldrig helt ordinarie och klubben var tydlig med att jag kunde få vara kvar, men då mest som en truppspelare. Därför sökte jag nya utmaningar och hittade läraryrket.
– När jag sedan påbörjade min tränarkarriär var det först med Chrille Andersson i Borstahusens BK i tre år (2009-2011) och sedan blev jag en del av BoIS igen 2012 som assisterande i U19 och U21 med Rossi Eterovic och jobbade mig fram till assisterande i A-laget. Jag gick den långa vägen även med utbildningar. Först med korta kurserna via Skånes Fotbollförbund för att sedan jobba mig uppåt med de högsta utbildningarna.
Det var rätt stökigt emellanåt?
– Ett tag var jag sportsligt ansvarig för de äldre lagen på ungdomssidan samtidigt som jag skulle hoppa in som assisterande tränare i A-laget 2014. Det året åkte BoIS ur Superettan, då var det kaos.
2015 var sedan ännu mer stökigt?
– Jo tack! Det ska vi inte gå in på nu, men det var en utmaning… 2016 kom Agim Sopi in i klubben och han ska ha mycket cred för arbetet som ledde till att vi slog ut Malmö i Cupen, slutade trea i serien och vände riktningen på klubben. Att efter det få beskedet att inte få vara kvar var jobbigt. Jag kände mig inte klar. Inte då.

Billy fortsatte i fotbollens tjänst, 2017-2018, med olika roller i Halmstads BK, som ungdomstränare och senare assisterande tränare.
– Jag lärde mig en del av den tiden. Exempelvis att det kan vara bra att byta miljö ibland. En lärdom jag delvis lutar mig mot just nu.
Billy återvände hur som helst till Landskrona BoIS 2019.
Ett BoIS i spillror.
– Då var det otroligt stökigt i klubben – igen. Man hade slutat sist i Superettan och hade miljonskulder. Att vända på den situationen som tränare och manager – det var stort. För ingen trodde på oss. Inte ens du.
Jaså?
– Du skrev en krönika om att BoIS skulle kunna åka ur Ettan och till och med Max Mölder tyckte att den var provokativ.
Jag har kvar den krönikan här någonstans, säger Billy och kämpar lönlöst med att dölja sitt belåtna leende.
Krönikan som undertecknad skrev för drygt sex år sedan var måhända lite högtravande. Men avslutades också med en passande helgardering: ”I Landskrona brukar inget bli som det borde – på gott och ont.”

Och det kan sannerligen appliceras på säsongen 2025. Fast tvärtemot vad som skedde 2019 när laget slutade tvåa (bakom Ljungskile).
– Efter att som först huvudtränare och sedan sportchef fått vara med och ta herrlaget till den plats de befinner sig på idag, där vi gått från att vara bottentippade i Ettan Södra till att vara stabila i Superettan – det är stort för mig. 2019 slogs vi om att vara fyra i Skåne. Vi var ljusår ifrån Malmö FF, men även TFF och HIF.
– Idag har BoIS varit tvåa i Skåne två år i följd och i trea i år efter en målskillnadsaffär med HIF. Vi har en akademi som är välfungerande med vassa tränare och leds av Kalle Wihlstrand. Den biten var länge eftersatt. Klubben har även ett damlag som kvalade sig upp en division, välfungerande CSR-proejkt och en mycket stabil och välmående ekonomi.
– Visst, supportern Billy Magnusson vill inte att BoIS ska spela i Superettan. Att sluta nia i Superettan – va fan är det liksom!? Men om detta är botten – en niondeplats i Superettan efter ett år där vi bytt ut tre tränare, fått flera olika spelare långtidsskadade, tappat Vincent Sundberg på sättet som det skedde på och tappa en tilltänkt förstemålvakt som Svante Hildeman – då har vi kommit väldigt långt.
– Vi är som klubb naturligtvis inte färdiga, men det finns definitivt förutsättningar att ta nästa steg.
Kan man koka ner det i att du lämnar en klubb som gått från konkurshot, bottentippade i Ettan och vilsna – till en klubb som över alla led, från ungdomssektion till representationslag, ekonomi och organisation mår bättre än någon gång under din tid i densamma – och att du haft en betydande del i det?
– Ja. Under mina 19 år i klubben är det totalt sett så. Även om det exempelvis var en väldigt bra akademi under 1990-talet med Linkan i spetsen där spelare som Pontus Farnerud. Alexander Farnerud, Jonas Olsson, Johan Andersson och många många fler ploppade upp.
– Nu upplever jag att A-laget är på en bra nivå. Vi har blivit 6-6-7-3-9 de här senaste åren i Superettan. Så jag är stolt över att sluta där jag är nu, även om jag tänkte tanken på att köra ett år till. ”Tänk om vi skulle slippa alla dessa skador, tränarbyten och annat strul.”
Men…?
– Men magkänslan sa att det är dags att göra någonting annat.
Vissa mår bäst av att ha samma jobb i hela sitt liv, samma vanor och samma krav. Äta samma mat och skita på samma toalett. Andra behöver förändring. Du är alltså av den senare kategorin?
– Det skulle jag säga.

Det för oss in på frågan från ingressen.
Varför?
Varför lämna Landskrona BoIS nu?
– För att det känns som rätt tillfälle att lämna. Nu när klubben mår som den mår. Helt ärligt. Jag vet inte vad som väntar framöver. Jag vet inte ens om jag jobbar med fotboll nästa år. Jag kanske bara tar en paus eller så kliver jag in i någonting helt annat än fotboll.
Du har inte bestämt vad du ska göra efter BoIS?
– Nej.
Det är ingen annan klubb som kommit med något erbjudande?
– Nej.
Är bladet helt blankt?
– Inte helt blankt. Det är klart att sedan mitt beslut blev offentligt så har några hört av sig och frågat vad jag tänkt mig framöver. Men det finns ingenting konkret någonstans.
Så du presenteras inte av en ny klubb den 20 december, dagen efter din sista arbetsdag i Landskrona BoIS?
– Nej, det skulle jag knappast tro. Även om det går snabbt i den här branschen ibland. Mitt beslut är inte kopplat till att jag ens är nära någon annan klubb eller något annat jobb för den delen.
– Ingen har vetat om detta. Den ende jag egentligen pratat med om det här är Kalle Olsson eftersom han har en roll som klubbchef. Vi har haft en bra dialog och jag har velat vara öppen mot honom hur jag känt och tänkt. Vi hade det första snacket kring det i somras. Först sista veckan innan det blev officiellt fick styrelsen redan på hela bilden.
Varför så sent?
– Jag ville verkligen inte störa gruppen (A-laget). De hade haft tillräckligt med utmaningar ändå på olika sätt. Sedan kan man fråga sig när det är ett bra tillfälle i min roll att lämna. För mig var det viktigt att förbereda för Kalle Olsson och han har även varit en stöttning för mig.
När klubbarna läser detta kanske de börjar ringa? Skulle det locka med ett liknande jobb på annan plats?
– Säg så här. Jag är full av energi! Jag är beredd. Men jag känner ingen stress för att kasta mig in i första bästa. Och som sagt, det behöver inte alls vara ett jobb inom fotbollen eller idrotten.
Jag kan lösa ett bartenderjobb på Ibiza om du är sugen och kan dela bungalow med ett par polska indrivare och grekiska dansöser?
– Nej nej, den tiden är förbi!
Finns det en del av dig som faktiskt vill göra någonting helt nytt? Ingen fotboll. Ingen skola. Inget Landskrona.
– Ja. Om något företag i en helt annan bransch säger ”Dina egenskaper skulle passa bra här” kanske det leder mig till en helt annan plats i livet.

Billy Magnusson har byggt upp någonting i sin hemstad och skapat sig en position som många skulle drömma om. Ändå lämnar han.
Vad har du fått för reaktioner?
– Jag har förstått att många reagerat med förvåning. Vänner till mig har sagt: ”Det är bara en idiot som skulle säga upp sig utan att ha någonting annat klart”. Och i så fall är jag den idioten.
– Arbetet som jag utfört i BoIS är jag stolt över och det känns helt rätt att lämna nu.

Under de senaste åren har Landskrona BoIS byggt upp någonting väldigt mycket bättre inom den ”sportsliga ledningen” med utökat scoutingnätverk och med en renodlad sportchefstjänst. Det har i sin tur burit frukt med lönsamma affärer.
Hur långt tycker du att klubben kommit i de frågorna för att kunna ta nästa steg?
– Först och främst inleddes arbetet tidigt med att sätta en tydlig identitet; hur vi vill utveckla spelare i allt från akademi till A-lag. Folk vet nu i hela Sverige vad Landskrona BoIS står för rent fotbollsmässigt. I det arbetet är vi redo att ta nästa steg för att kunna etablera oss i Allsvenskan. Strukturen är satt.
– De senaste 2,5 åren har vi även byggt tydligare strategier för hur vi ska få till större spelartransfers med mera för att bli hållbara över tid . Strategin som vi haft för att bygga trupper har fungerat bra men vi är inte i Allsvenskan, så det finns mer att kräma ur med olika detaljer.
Som vadå?
– Spelarförsäljningar och spelarköp exempelvis. Ska vi bara koppla det till ålder? Och hur ska vi pussla ihop ekonomin kopplat till försäljningar och eventuella satsningar? BoIS kan idag ha ett mellanår utan att ekonomin kollapsar. Jag lämnar ifrån mig mycket som inte är beroende av Billy Magnusson. Klubben är inte beroende av specifika individer som den kanske varit tidigare.
Tidigare har du själv varit inne på att BoIS måste bli ännu bättre på scouting; att ni ligger långt efter andra elitklubbar i landet. Finns det någon plan för hur sportkontoret ska utvecklas från och med 2026?
– Även om vi skapat en välfungerande organisation tycker jag att man ska satsa vidare på den inslagna linjen. Under 2025 försvann Amir Jakirlic (satsade på en annan civil karriär) och idag sitter vi på en scoutinggrupp som består av Kujtim Bala (reportage om honom här) samt två andra personer.
Vilka då?
– Jag vill inte namnge dem, men det är två personer som gör det ideellt och arbetar med annat vid sidan av; personer som vill satsa på yrket och behöver en väg in för att lära sig branschen. Det blir en win-win-situation.
– Överlag har BoIS kommit en bit på vägen. Robin Asterhed kommer inledningsvis få en större roll i de frågorna den närmsta tiden. Jämför vi oss med andra Superettanlubbar ligger vi på en bra nivå när det kommer till scouting och den typen av organisation. Men jämför vi oss med allsvenska klubbar så är vi en bra bit efter. Då måste det till anställningar. Klubben har en bra organisation för platsen vi är på nu; men blickar vi uppåt dit vi vill vara så har vi en resa att göra.

Vad känner du för den trupp som du har byggt och nu lämnar ifrån dig?
– 22 spelare har avtal med Landskrona BoIS nästa år. Då har jag räknat bort Hampus Näsström som vi redan kommunicerat lämnar samt Melker Jonsson vars kontrakt går ut och André Alvarez Perez som varit på lån från Malmö FF. Vi vet inte hur det blir med de två sistnämnda. Av de 22 är vi en mittback kort och kanske måste vi ha in en forward till även om vi har långtidsskadade Edi Sylisufaj och inlånade Maxwell som står på tillväxt. Så låt oss säga det klassiska en i varje lagdel förutom på målvaktspositionen.

– Grunden finns där. Elva spelare är födda 04 eller yngre. 35 procent av spelarna kommer från den egna akademin. Allt vi vill stå för finns där. Och DET är jag stolt över: att jag lämnar ifrån mig ett lag som det finns struktur i.
– Sedan kan det bli så att spelare säljs i kommande transferfönster och då finns det ett arbete som gjorts i scoutinggruppen som ska kunna hantera de situationerna. Även där har Robin, och tidigare Max, varit med. Jag tror inte att kommande fönster blir det stökigaste i BoIS historia om man säger så.
– Sedan får man inte glömma att vi under 2026 får tillbaka två av Superettans bästa spelare i Andreas Murbeck och en Amr Kaddoura i full form. Det är två spelare som kommer att vara otroligt viktiga i gruppen. Det blir som två nyförvärv till de andra 22. De står dessutom för någonting som är viktigt för föreningen. Så för att summera: vi sitter bra på det,
Finns det någonting du ångrar?
– Det finns saker som jag känner att ”Fan, det skulle jag inte gjort”. Men det ska vi inte gå in på nu.

https://test.skanesport.se/2022/10/14/dagens-skaneprofil-billy-magnusson/