Sverige förlorade med VM-kvalmatchen med 2–0 hemma mot Schweiz.
Till att börja med:
• Att Sverige förlorar en kvalmatch mot Schweiz är inget märkvärdigt.
• Att Sverige lär sluta efter Schweiz i den här kvalgruppen är inte heller märkvärdigt.
• Under de senaste 20 åren har Sverige gått längre än Schweiz i två av tio mästerskap (EM 2012 och VM 2018).
Schweiz är ett bättre landslag än Sverige.
Det är inte där problemet ligger.
Problemet ligger i att Sveriges landslag just nu befinner sig någon slags vakuum efter ett misslyckat experiment.
Sveriges landslag har haft störst framgångar när det varit defensivt, grått, lagom, trist. Gediget.
Under förbundskapten Jon Dahl Tomasson skulle det bli ”modernt”, ”offensivt”, ”spännande”.
För att citera journalisten Lennart Ekdal, pappa till Hjalmar, som skrev en hyllningstext till förbundskapten Jon Dahl Tomasson i Fokus i veckan:
”Han har till och med haft fräckheten att öppet tala om tre stjärnor i den blågula truppen. Inget tugg om sosse-fotboll här inte”. Och ”spela något modigare med hög press på motståndarens planhalva och försöka vinna tillbaka bollen så fort det bara går. En satsning på bollinnehav, inte att sparka bort bollen”.
Efter att den moderna fotbollen avslöjats borta mot Slovenien och Kosovo, skulle den ikväll genomgå sitt elddop hemma mot Schweiz, i en måste-match.
Men då visade sig att experimentet var avslutat.
Kvar fanns ingenting.
Sverige hade något slags ansats till hög press, men bakom det fanns bara en ocean och sedan en låg fembackslinje och efter tio minuter kunde det redan stått ungefär 4–0 till Schweiz.
Sverige var bättre än mot Kosovo (det verkade vara större delen av ambitionen här), hade ett fantastiskt anfall i första halvlek (Alexander Isaks stolpträff), duktiga mittbackar och ytterligare en bra chans (Lukas Bergvall missade ett bra läge till, men nej, det är INTE på grund av honom Sverige förlorade).
Men Schweiz var ett fungerande lag.
Det var inte Sverige.
Granit Xhaka gjorde 1–0 på straff och sedan hände något väldigt märkligt.
Det var en halvtimme kvar, det var uddamålsledning för bortalaget, men matchen var helt odramatisk.
Sverige hade ingen forcering.
Sverige, som behövde tre poäng för att vinna gruppen, verkade spela på resultatet 0–1.
Bergvall fick en chans i 85:e, missade och det var Sveriges första avslut på 35 minuter.
Till sist gjorde inhopparen Johan Manzambi 2–0 för Schweiz och man kände – ingenting.
Absolut ingenting.
Den enda slutsatsen man kan dra är att experimentet Jon Dahl Tomasson är slut.
Hans spelmodell visade sig vara naiv och verkar redan vara skrotad.
Schweiz: 59% boll på Strawberry Arena.
Fem hörnor för bortalaget efter cirka tio minuter.
Det nya, bolltrygga, landslaget kunde stundtals knappt hålla bollen inom laget i två-tre passningar.
Målvakt Gregor Kobel behövde inte göra en enda räddning på hela matchen.
Detta påminner om Erik Hamréns sista år, när allt tal om ”shining” var bortglömt och det enda som fanns kvar var spel på 0–0 och en förhoppning om att Zlatan Ibrahimovic skulle lösa något.
Sveriges landslag just nu:
Har inget spel, når inga resultat.
Inför avspark på nationalarenan: Nedsläckt, ljusshow.
Fansen: Buar ut spelarna och tränaren på hemmaplan.
Språket: Förbundskapten är från ett skandinaviskt land, men kommunicerar med media på engelska.
Dräkterna: Där är den blå färgen från Sveriges flagga utbytt mot en mörkmörkblå och en ljusblå nyans av blått. Till och med tröjorna är sämre än någonsin.
Att allting ser ut så här är en ren skam för svensk fotboll.
Foto: Bildbyrån