HIF är inne i en jobbig period. Fem matcher i följd utan mål. Bara fyra poäng ned till kvalstrecket.
Drömmar om toppstrid har bytts mot farhågor om bottenstrid.
En lagdel fungerar – men den är i gungning på grund av skador.
Matchen mot Örgryte i lördags innebar en spelmässig förbättring jämfört med de senaste matcherna, men målskyttet lossnar inte och spelet med boll är fortfarande till stora delar blandat.
HIF har dock en stabil lagdel – försvaret.
Målvakt Johan Brattberg öser på med starka insatser – inte minst i derbyt mot BoIS.
Framför honom har inte backlinjen varit felfri (Västerås borta), inte alltid passningsskicklig (BoIS hemma) men den fungerar överlag bättre än övriga laget och den skapar en stadga att hålla fast vid i slutspurten.
Jon Birkfeldt och Wilhelm Nilsson har fått kritik under säsongen för att inte ha varit lika stabila och framträdande som året före.
Jo, i spelet med boll har de inte länkat ihop med de främre lagdelarna lika bra som 2024. Visst saknar man Birkfeldts alla hörnmål och visst hade Nilsson en svajig inledning på säsongen.
Men överlag är det här ett mittbackspar som är bland Superettans bästa.
Hur många matcher har inte Birkfeldt varit helt enorm i, den här sommaren? Naturligtvis har han täckt klart flest avslut av alla spelare i årets Superettan (27, Eric Hedenquist som har täckt näst flest, har täckt 21).
Det finns en anledning till att motståndarlag ofta lyfter fram HIF:s mittbackspar när de får frågor om lagets styrkor.
På kanterna är Simon Bengtsson och Benjamin Örn årets stora förvandlingsnummer. Bengtsson återkom i HIF-elvan efter mer än ett och ett halvt år i frysboxen och har varit – i brist på bättre ord – stabil som vänsterback.
Han är en mer fysisk, tuffare, spelare än 2023, men har fått en mer defensiv roll än vad han hade den säsongen.
Örns debuthöst 2023 lovade mycket, men när Superettan 2024 kom igång gjorde han ett opolerat intryck med och utan boll och blev av med sin plats under stora delar av hösten.
2025 har Örn varit bland lagets bästa utespelare – och numera också en offensiv kraft. Han fungerar de facto som en wingback i 4-4-2-uppställningen och spelar offensiv ytter när HIF anfaller.
Inför HIF:s stundande nyckelmatch(er) mot Sandviken och därefter TFF, Umeå och Örebro är målvakt och backlinje det som HIF har att hålla sig i. Grunden för att spelarna längre fram i planen ska kunna prestera bättre än hittills under den här höstsäsongen.
Men det är också en känslig backlinje. Mittbacksreserven Marcus Gudmann har en höft- och/eller ljumskskada som håller honom borta från spel en längre tid. Högerbacksreserven Max Bjurstrøm är också borta en tid efter en serie fotskador.
Återstår gör William Westerlund, som under hösten agerat hjälpgumma som inhoppare och stand-in som högerback, och en orutinerad Ture Görefält.
När jag fått ihop ungefär två tredjedelar av den här artikeln går jag in på HD och läser att Jon Birkfeldt avbröt dagens träning på Olympiafältet med en stukad fot och troligen inte kan spela mot Sandviken på torsdag.
Det är så att säga en dålig nyhet.
Rimligen blir det då spel för Ture Görefält i övermorgon.
Han gick före alternativet Westerlund i matchtruppen senast och gjorde en bra insats i ligacupmatchen mot MFF här för leden.
Görefält hoppade in när Gudmann drabbades av hjärnskakning mot Sandviken på Olympia i våras och då avgjorde motståndarna i slutminuterna. I ett inhopp mot Falkenberg i augusti tvingades han själv utgå med hjärnskakning efter en ganska tveksam kvart.
Samtidigt såg han intressant ut på försäsongen och fick goda vitsord efter matchen mot Hillerød i juli.
Torsdagen blir ett elddop, ett rejält test i ett lag som befinner sig i ett svårt läge.
Och samtidigt en stor chans att bevisa sig som en del av HIF:s mest stabila lagdel.
Foto: Mauri Forsblom
Podcast: HIF, BoIS, TFF: Idel förluster, hur allvarligt är läget?