Osynlig i 89 minuter och 57 sekunder.
Genial i tre sekunder.
Ett uns av Edi Sylisufajs spetskompetens blev avgörande vid BoIS 1-0-seger mot Örebro.
Superettans Filippo Inzaghi – är det Edi Sylisufaj? Vi säger det. Står det i tidningen är det väl sant?
Under måndagskvällen var han det åtminstone. Osynlig eller offside, bortmarkerad och neutraliserad av motståndarna.
Tills ett plötsligt tikitakanfall där Max Nilsson hittade in med en fin boll till Edi i straffområdet.
En silkeslen förstatouch.
En skottfint utan att ens röra bollen.
Ett vristskott upp i taket, stillastående med slagsida.
Schack matt.
BoIS tar fart mot toppen. Örebro, Superettans ankare, är släpandes i botten.
Landskrona BoIS tar ledningen mot Örebro SK! Edi Sylisufaj målskytt
📲 Se Superettan på Max pic.twitter.com/ic3VieCCC1
— Sports on Max 🇸🇪 (@sportsonmaxse) June 22, 2025
Hur är det att spela sådana där matcher när man knappt är med i matchen och det börjar närma sig sista tio?
– Det var en jobbig situation hela matchen. De var två man på mig hela tiden vilket gjorde det extra svårt. Jag vill kunna komma en-mot-en för då vet alla att det händer saker. Men idag fick jag inga bollar eller ytor på det sättet. Samtidigt var det varmt och kvavt – jag kände mig tidigt seg och trött. Mycket handlade om att hålla koncentrationen uppe, för jag visste att allt som krävdes var ett enda läge och det gällde att vara skarp mentalt när det dök upp.
Just det är är kanske inte så enkelt som man tror – att vara skarp mentalt efter 78 minuters fruktlöst löpande?
– Jag har spelat elitfotboll sedan jag var 16 år och har lärt mig mycket på vägen till platsen där jag är idag; inte minst från andra erfarna spelare. Jag tror att det delvis handlar om personlig hunger, men också om rutin. Det är svårt att träna upp en sådan egenskap. Mycket handlar om ett mindset. En målchans. Ett mål. Tre poäng. Bam-bam-bam!
Målet i sig var en läckerbit?
– Jag gör bara snygga mål. Max passade mig perfekt, jag visste att jag hade en yta att jobba med, skottfintade varpå backen la sig ner – sedan var det bara att skjuta på första ytan och upp i nättaket.
Mycket händer på BoIS vänsterkant med dig, Rassa och numera Capotondi?
– Vi har en fantastisk kemi tillsammans. Jag och Rassa snackar hela tiden, innan och under matcher, och sedan har vi Tino som är bra på små ytor och ofta gör sin gubbe.
Edi leder BoIS interna skytteliga med sex mål på 13 matcher och har gjort fin reklam för sig själv. Nu kommer ett sommarfönster där han är en av de hetaste på marknaden – men också har kontrakt med BoIS över hela 2026.
Vad är viktigast för dig i sommar?
– Jag låter min agent sköta rubbet! Jag vet ingenting om vad som händer eller inte händer. Det enda jag vet är att jag vill spela så högt upp som möjligt och att jag har kvalitet för att spela högre upp.
Vad hade du varit intresserad av när chansen väl kommer? Förutom cashen?
– Jag hade gärna velat testa på att spela utomlands. Allsvenskan har jag spelat i. Utlandet hade varit ett äventyr.
Några speciella platser som lockar?
– Bara det är varmt.
Då stryker vi Trömsö?
– Haha. Ja. Eller, man ska aldrig säga aldrig… Man vet aldrig var man hamnar i den här branschen. Skulle vi leka med tanken att det blir någon flytt förr eller senare så vill jag att det är en klubb som verkligen har scoutat mig; jag kommer inte att gå ”bara för att”.
Hur njuter du av en matchhjälteroll mot Örebro? Kanske går du på restaurang på stan? Moder Teresa är bra.
– Nej nej. Jag har familj på besök så jag ska umgås med dem.
Fyra poäng upp till serieledande Kalmar i en tät toppstrid. Tittar du mycket på tabellen?
– Nej. Jag gjorde det misstaget förra året…
Ekmarks 30 punkter efter BoIS-Örebro: ”Den innebandyauran skrämmer ingen”