Del 2 farmarlag (läs del 1 här)
Farmarlag
Det fanns en tid när Moses gick i kortbyxor och det var sannerligen längesedan.
För inte fullt lika länge sedan fanns det B-lag. Serier där spelare som inte platsade i A-lagen spelade och där ingen blev särskilt kränkt av att spela i just den serien.
Någonstans längs vägen kom man fram till att B-lag var ett obra sätt att beskriva de som inte var uttagna i A-laget. Någon tyckte att Farmarlag var att föredra, högst oklart varför.
Sedermera fick farmarlagen egna namn. Bildade egna föreningar.
Alingsås HK blev Alingsås HP till exempel.
Det är dock egentligen samma klubb.
Att spela i farmarlaget HandbollsPojkarna ansågs mer moraliskt rätt än att hamna i B-laget. Farmarlagen tilläts initialt att spela i serier med A-lag upp till och med division 2.
Elitlagen menade dock att skillnaden mellan elit och div 2 var för stor.
För att utveckla elitlagen måste farmarlagen åtminstone få spela Div 1, menade man med emfas. Man fick som man ville.
Farmarlagen får dock inte gå upp i Allsvenskan, vilket gör att de lagen endast tävlar om att inte åka ur.
Div 1 södra till exempel bestod nåt år av 7 farmarlag och 5 A-lag.
Fem lag gjorde således upp om en direktuppflyttningsplats och två kvalplatser uppåt, medan 12 lag gjorde upp om att inte åka ur.
Att inte åka är då av naturliga skäl högsta prioritet, vilket innebär att farmarlagen förstärks i matcherna i bottenstriden, men att matcher mot topplagen kan vaskas.
Är detta verkligen till gagn för svensk handboll?
Är detta mirakelmedicinen på väg mot målet att fler skall spela handboll längre och att antalet utövare skall bli fler? Jag tror inte det. Som lök på laxen har antalet spelare i matchtrupperna därtill utökats på senare år.
Förr var det två målvakter och tio utespelare. Numera får man ha med sig 16 spelare i laguppställningen.
Det innebär att fler spelare tas ut i A-laget, men också att fler får begränsat med speltid, eller ingen speltid alls. Då skall besvikna spelare få nödvändig matchträning i farmarlagen är det tänkt, men många unga spelare ser det snarare som en bestraffning.
Det tycker helt enkelt inte att det är kul.
Efter ett par år med dubbla matcher, inte minst långa bortamatcher, dubbla träningar och dåligt med speltid, så tröttnar många av dessa unga talanger och lägger av.
Besvikna på handbollen och klubben de spelat i.
Är detta verkligen till gagn för svensk handboll?
Är detta det medel som krävs mot målet att fler skall spela längre och att antalet utövare skall bli fler?
Jag tror inte det.
I våras fanns ett tydligt exempel som blev omdiskuterat.
IFK Kristianstad ville verkligen ha kvar sitt farmarlag, IF Kristianstad, i div 1.
Jag klandrar inte IFK för att nyttja befintliga regler, verkligen inte.
Men med det sagt.
Laget skulle kvala mot den gamla storklubben HP Warta, en förening som väckts upp igen och verkligen växer och är på gång. Kristianstad ringde då in några gamla storspelare som hade lagt av, plockade ner målvakten från A-laget för att säkra sin plats.
Det lyckades för IFK.
Men för handbollen totalt sätt? Var det lyckat? Att spelare som redan slutat, tillfälligt snörar på sig skorna, på bekostnad av spelare som vill uppåt och framåt med sin handboll.
Jag tror inte det.
Någon, kanske var det Djurombudsmannen, ansåg att farmarlag är en ganska obra benämning på spelarna närmast A-laget. Farmarlag som till exempel De Vide blev istället utvecklingslaget Ystad IF U. Vilken effekt det skall ha på antalet utövare vet jag inte, men att spela i U-lag när man är +25 år kanske inte lockar sådär värst mycket det heller.
Är det kanske dags att ta en ordentlig titt på det här med spelarna som inte spelar regelbundet i A-laget?
Vad gagnar sporten mest? Hur får vi fler att känna en livslång kärlek till handboll? Hur får vi fler att fortsätta längre?
Hur får vi fler att med värme se tillbaka på sin handbollskarriär och med positiva känslor engagera sig som publik, ledare, domare, funktionär eller sponsor?
Om vi tror att chanserna ökar genom att fler får spela i en förenings representationslag, dvs A-laget, jag då måste vi kanske prioritera det.
En bra början kan vara att farmarlagen tas bort ur div 1.
Att landets tredje högsta serie faktiskt består av A-lag.
Lag som är föreningarnas stolthet och representationslag.
Där klubbarna anstränger sig för att skapa goda förutsättningar för sina spelare.
Där man försöker att skapa så bra evenemang som möjligt, och där spelarna känner en stolthet över att bli uttagna och bära matchtröjan. Där seriens samtliga lag tävlar på samma villkor gällande möjligheterna att gå upp eller riskerna för att åka ur.
Kommer fler spela handboll längre då?
När matcherna verkligen blir veckans höjdpunkt. Då alla matcher faktiskt betyder något.
Jag tror det.
Diskutera i smågrupper
Claes krönika: ”Vad ser de styrande när de självkritiskt ser sin verksamhet i spegeln?”