OV Helsingborg tog två mycket tunga poäng i hemmamötet med GUIF.
Christoffer Ekmark summerar matchen i 14 punkter.
Foto: Mauri Forsblom
1. Matchbilden
10 min: 2-3
20 min: 9-9
30 min: 13-13
40 min: 19-16
50 min: 20-20
59.57: 24-24
Finito: 25-24.
2. OV:s mardrömsstart
Det dröjde 8.40 innan OV gjorde sitt första mål. På straff. Mot ett bättre lag hade matchen varit körd innan folket som köpt popcorn hunnit sätta sig till rätta. Men nu kostade det ”bara” 0-3.
3. OV:s drömstart
5-1 direkt i andra halvlek skapade en miniryck (som visserligen åts upp). Men det var fascinerande att se den stora skillnaden på OV:s sätt att gå ut till respektive halvlek.
4. Time out-effekterna
OV tog timeout efter 22 minuter vid ställningen 9-11. Vände till 13-11 på sex minuter.
GUIF tog timeout efter 38 minuter och höll kort därpå nollan i tio minuter när 19-14 blev till 19-19.
5. Marko Roganovic
16 räddningar är en sak. Fler av dem var Cirkus Zagreb-räddningar. En utav dem en viral raket om Handbollsligan och dess rättighetsinnehavare hade tagit sociala medier på allvar.
Dessutom fyra mål, samtliga i första halvlek – då han var lagets främsta målskytt.
Jag har följt Markos utveckling från ungdomsåren i Lund till etableringen som seniormålvakt och jag ska villigt erkänna att jag trodde han var lite för rund och sävlig för att bli en toppmålvakt.
Men jebote! Kan man ha mer fel?
Marko har varit och sniffat in sig, som en hund i sitt nya kvarter, i landslaget – och är väl den mest spännande vi haft i den egna ligan sedan Fabian Norsten? Extremt imponerande insats och nästintill sorgligt att han bara fick en blomsterkvast till morsan med sig hem från Skåne – inte en enda poäng.
6. Nikola Roganovic
Visade stundvis hur oerhört bra han kommer att bli, men också att det är en bit kvar dit. 3 på 12 skvallrar om att han skjuter in sig i ligan på kvantitet. Sådant som gjorde Axel Månsson så bra, typ utan att för den sakens skull jämföra dem på det sättet.
Ibland undrar jag om inte GUIF borde livstidsanställa Zoran Roganovic, skicka iväg honom och fru Marija på en romantisk lyxspasemester direkt efter sluspelet, år efter år, och sedan hoppas på tvillingar i februari…
7. Vilhem Conrad
Vilhelm vem!?
Vad är det här för 18-årig liten rackare med tyngdpunkten låg som en tax och fotarbete som en riverdanceartist?
Kastades in i andra halvlek som en ärkejoker, gjorde tre snabba mål när GUIF hämtade in en femmålsledning och visade som högenia härliga genombrottsegenskaper.
6. Richard Hanisch
Skottfinten sitter fortfarande…
Hela familjen Roganovic i all ära, men den ärrade gamle kämpen behövs i det här laget för att balansera hetta med kyla.
7. Micke Andersson
I allmänt väldigt stabil och bra i mål – en insats över medel. 35 procent hit och dit.
Men det jag älskar mest med den här galningen är att han har en kromosom som vi andra beiga människor saknar. Han följer med upp i anfallen och passade vid ett tillfälle på att försöka sig på ett naivt semigenombrott med avslut i trängt läge framför en block utanför sexmeterslinjen.
Skottet hissades och Marko Roganovic kastade bollen i mål.
SKIT SAMMA!
Handboll är så extremt mycket roligare med spelare som Micke. Han älskar spelet, vil vara en del av det och gör det oväntade. Det är sådana människor som gör idrottare roligare. Ibland behöver man inte vara bäst. Ibland behöver man vara galnast, en regnbågsardenner bland alla gråa cirkushästar.
Tro mig. Jag vet.
Hur tror ni annars att jag bluffat mig igenom den här branschen i snart 30 år?
8. Emil Andersson
N-a-t-u-r-l-i-g-t-v-i-s var det den gamle GUIF:aren som avgjorde i sista sekunden på ett klassisk Emil Andersson-genombrott.
Efter matchen konstaterade han i handbollsligan.live att ”Vi var ett bättre lag och borde vunnit med några bollar mer, men Marko i målet var fantastisk”.
9. Sista anfallet
GUIF kvitterade med 53 sekunder kvar. Toni Johansson tog timeout med 35 sekunder kvar. Och när domarna började fundera på att höja handen åkte Jesper Nielsen ut efter en hand i ett OV-nylle – med 18 sekunder kvar. Passivitetsrisken försvann, luckan dök upp – och Emil var säker.
9. Emil Lindqvist
Hybriden försvarsfurir och kantråtta är unik. Trea i försvar och vänstersexa i anfall är en ytterst sällsynt egenskap. Kulturbäraren i OV fortsätter att leverera, men det jag har svårast att smälta med allt om Emil är att han träffade sin livspartner i en counterstrikechat (eller vad det kallas, jag vet inget som sådant) – och jag gissade mig fram till det!
10. Marcus Norrbrink
Ett steg framåt för den biffige vänsternian som sköt så fort han fick tillfälle – och i första halvlek var det rätt ofta som ett stundvis lågt stående GUIF bjöd på’t.
11. Smällarna
Daniel Astrup Pedersen blev liggande med ett trasigt ögonbryn (som det såg ut). Marcus Norrbrink fick också kliva av banan vid något tillfälle och var ”på gränsen” att kunna lira vidare. Även Robin Sanderhem (ett litet steg i rätt riktning) fick sig ett par snytingar så han tvingades kliva åt sidan en stund.
Men två poäng smakar bäst mest lite blodsmak i munnen. Och i ansiktet. Och på knäna.
12. Alfred Arnelin
Jag är barnsligt förtjust i den lovande högersexan med EM-guld i CV:t.
13. Fortsättningen
För OV var det två poäng som man behövde ta. Banka in bara. Som en fyrkantig kloss genom ett trekantigt hål. Det man inte gjort tillräckligt ofta tidigare säsonger: vunnit nyckelmatcher mot bottenkonkurenter, inte ens när man spelat riktigt bra.
Nu väntar lite ”semester” i två veckor (jag räknar med att man springer hem cupkvarten mot Redbergslid). Sedan två bortamatcher där det ligger viktiga/avgörande poäng i potten. Amo är ett lag som kommer att riskera kval nedåt. Och sedan är det Skånela i Vikingahallen – ett gäng man ska ha bakom sig när tabellen summeras.
14. Bildspelet:
Mauri ”Jyveskylä” Forsblom var på plats i Helsingborg Arena och dokumenterade matchen.
Ta del av hans bilder nedan: