Ariana besegrade Torns IF med 4-0 och tog ett stort steg mot förnyat kontrakt i Ettan Södra.
Tränare Patrick Winqvist pustade ut och pratade efteråt om Arianas passion, möjligheten för en fortsättning i klubben – och minnen från Malmö Stadion som aldrig försvinner.
Foto: Kingen Miftar Studio
Matchen i sig?
4-0 var kanske inte helt talande för matchbilden, men heller inte orättvist. Ariana visade prov på de höga toppar som finns i laget – medan Torns IF efter sitt tränarskifte sliter med att hitta en väg framåt.
Nog var detta något av en islossning?
– Ja, resultatet säger ju det. Sedan är det mycket hårt arbete för att ta sig dit. Alla fotbollsresultat spelglar inte alla matcher, men det spelar egentligen ingen roll eftersom det bara är resultaten som räknas. Det sa vi även efter förlusten i Falkenberg; att fotboll inte är rättvist. Vi visste om efter Olympicmatchen att vi behövde göra saker och ting annorlunda. Prestationen mot Falkenberg var bra och byggde tro. Men en bra träningsvecka till på det fick vi belöningen i den här matchen. Jag tycker att insatsen var bra och att resultatet var fantastiskt bra.
Winqvist blev officiellt klar som ny tränare bara timmen innan avspark mot Olympic, även om han hade hunnit med att göra något enstaka pass. Det var mycket ”i rullning” i klubben då.
Vad är det för skruvar du har petat på efter den matchen, inför Falkenberg och nu inför Torn?
– Vad jag har gjort är mest att krasst berätta vad jag ser – och vad jag tycker att vi behöver göra. Tillsammans med Besnik har jag berättat om vilka saker vi kommer att trycka mer på. I Olympicmatchen spretade det en hel del, så vi kokade ner det till de viktigaste sakerna och justerade det. Vi fick sedan ihop de stora delarna den första träningsveckan och har sedan jobbat med samma saker inför Tornmatchen. Vi har egentligen mest tittat på de viktigaste delarna för att kunna ta poäng och hålla oss kvar, samt att få med hela gruppen i det arbetet. Spelarna har backat upp oss och bidragit mycket själva, säger Winqvist.
Nu har du vunnit en fotbollsmatch i Ariana, en klubb som är känd för att sparka tränare som inte levererar resultat direkt. Hur är det vara i den bubblan, för även om du är en rutinerad gosse så måste det vara en väldigt speciell miljö med kraven, snacket, vansinnet och lejonhanarna, att verka i?
– Passion finns i alla klubbar och Ariana har sin passion. Klubben betyder mycket för många individer och det märks! Det gillar jag; att svara upp till sådant. Jag tror ärligt talat att det betyder väldigt mycket mer för många runt klubben än vad det gör för mig som tränare. Det jag kan bidra med är att vara professionell i det och det betyder mycket för mig att vara med och vinna. Jag är fostrad i en vinnarkultur i Malmö där det är viktigt att vinna.
Kontraktet mellan Ariana FC och Patrick Winqvist sträcker sig säsongen ut. Men…
Om vi spekulerar i att Ariana klarar sig kvar i Ettan Södra 2025. Jag vet att sportchefen Omid Hushmand har velat ha in dig i klubben i två års tid och ni haft en dialog länge– hur ser du på möjligheten att träna Ariana nästa år?
– Jag håller den dörren öppen för klubben. Men då finns det mycket saker som vi måste prata igenom kring hur vi ska göra. Och då handlar det inte om kontraktet utan mer om vad klubben vill och hur den vill jobba för att nå dit. Vad behöver justeras och förändras för att nå upp till målsättningarna. Men vi tittar inte på det just nu, för vi är mitt i processen att klara av att rädda kontraktet.
Segern gör att Winqvist får arbetsro och kostar på sig ett leende. Men kanske är det inte bara för triumfen mot Torn i sig – utan för att den togs just på Malmö Stadion, där för övrigt Ariana är tänkt att spela även nästa säsong medan nedmonteringen av den klassiska idrottsanläggningen sker.
Vilka är dina starkaste minnen från Malmö Stadion?
– Ohhh… svår fråga. Jag var på plats 1992 under EM – det var häftigt att vara på innerplan i det sammanhanget. Jag har sett MFF vinna SM-guld här samtidigt som jag var engagerad i klubben. Jag har sett MFF hämta upp 0-3 till 3-3 mot HIF i ett derby här. Som ung försökte jag själv bli friidrottare i Heleneholms IF, på längre distanser, och sprang många varv på löparbanorna… Jag var duktig på att springa länge då.
– Det finns många minnen. Alla matcher som vi vann med U21-laget som gav SM-guld. Alla matcher med ungdomslagen. När jag var liten såg jag Malmö FF vinna matcher som betydde väldigt mycket för mig där och då.
– Men om jag ska välja ETT minne som värmer lite extra så var det när min bror, Marcus Winqvist, gjorde sin allsvenska debut i MFF. Han och Markus Rosenberg blev inbytta samtidigt i 82:a minuten. När han och laget sprang ut på planen innan avspark sparkade han som alla andra ut en plastboll i publiken – som jag lyckades fånga! Den matchen minns många eftersom Zlatan gjorde två fantastiska mål och sedan stod och kaxade sig på innerplan. Men för mig var minnet från den matchen att brorsan gjorde allsvensk debut (9 april 2001 vid 2-0-segern mot AIK, reds. anm). Det var stort eftersom vi sett fram emot det länge, han hade gått den långa vägen via ungdomslagen och jag gladdes enormt med honom.
Visa detta inlägg på Instagram