Ett plötsligt genombrott och en lika plötslig etablering i Sverigeeliten. Sedan på stället marsch utvecklingsmässigt och en oviss hälseneskada.
MAI-sprintern Filippa Sivnerts karriär har haft höga berg och djupa dalar. Nu försöker hon hitta ett inre lugn och förutsättningar som ska få henne tillbaka till de stora arenorna.
Filippa Sivnert fick sitt stora genombrott som 19-åring, 2020. Steget från junior till senior i friidrott är oftast tufft att ta. Filippa tog SM-guld direkt på 60 meter inomhus.
– Det guldet kom egentligen från ingenstans. Plötsligt sprang jag väldigt fort och presterade väldigt bra. De framgångarna var jag inte redo för eller beredd på. Stjärnorna stod rätt – för jag hade inte lärt mig h-u-r jag sprang fort. Det bara hände!
Under utesäsongen 2019 gjorde Filippa Sivnerts sitt första år i juniorlandslaget och sprang 100 meter på under tolv sekunder för första gången.
– Ett halvår senare tog jag seniorguld på SM och blev den åttonde snabbaste någonsin.
Sedan hände någonting.
Oklart vad.
– Utvecklingen fortsatte inte. Ibland gick den bakåt. Jag var kvar på samma plats i 1,5 år. När jag och min tränare gjorde en utvärdering efter säsongen 2021 gick vi till botten med väldigt mycket. Jag var trött på att det inte fungerade. Vi tittade på skillnader och likheter när jag sprang fort eller inte och gick igenom alla möjliga detaljer.
En detalj, som i all idrott är central, var förmågan att förstå och ta till sig instruktioner.
– Mina tränare har varit fantastiskt kunniga, men jag har kanske haft svårt för vissa bitar. När de bara någon minut innan ett lopp sa ”Tänk på tryck och höft” så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med den informationen. Så jag var tvungen att börja ställa motfrågor, vad menades mer konkret?
– När jag tagit mig tillbaka formmässigt handlade mycket om att förstå hur jag ska föra kroppen. När vi skulle finjustera så sprang jag och sparkade i rumpan, svankade och spände mig. Jag tappade flowet och hade samtidigt en inre press. Under den tiden pratade jag en del med idrottspsykolog Sverker Fryklund, en av resurserna på Malmö Idrottsakademi. Där och då förstod jag ingenting om varför jag inte sprang snabbt och var mest ledsen och uppgiven. Hon Sverker fick jag verkligen bra hjälp att komma vidare.
Efterhand började det lossna. Träningen lossnade och resultaten började komma tillbaka. Under 2022-2023 slog hon sina personliga rekord i omgångar och etablerade sig på allvar i den svenska sprinteliten.
– Efter inomhussäsongen fick jag tyvärr problem med båda mina hälsenor och det håller mig fortfarande borta från att tävla. Det börjar bli bättre, men med tanke på att det är OS-år så är många tävlingar tidigarelagda. Jag siktar på att tävla senare i sommar eller kanske i höst. Med hälsenor finns det inte mycket behandlingsmekanismer utan det handlar mest om att avlasta fötterna.
Eftersom det är en såpass ”luddig” skada – hur jobbar du med målbilder?
– Situationen jag är i är jobbig, man är i ingenmansland och ingen vet om jag kan tävla i sommar eller inte. Eftersom jag som person är väldigt svartvit och fyrkantig och uppskattar tydlighet så är det en svår situation. Jag försöker njuta av att inte tävla varje helg, vara ledig och umgås med mina vänner.
Att det inte tävlas betyder dock inte att det inte tränas.
– Vi har varit noga med att jag ska träna lika mycket som vanligt, för resten av kroppen mår jättebra. Alex har lagt upp ett bra schema och dessutom har jag under våren jobbat med Benke Blomqvist på Prestationscentrum. Vi har lagt krut på att jag ska bli explosiv och har jobbat på mina svagheter.
Malmö idrottsakademi har Filippa varit en del av sedan 2020.
– Jag har ett tätt samarbete med Rickard Dahan på Kulan. Via min Folksam-försäkring har jag dessutom kunnat gå till en ortoped. Den försäkringen som man får hos Malmö idrottsakademi är fantastiskt bra.
– Jag har pratat med Sara Rang som är dietist. När jag flyttade hemifrån och skulle laga all mat själv var det väldigt värdefullt med rådgivning om vad man skulle äta. Dessutom har jag nyttjat båda de idrottspsykologer som finns att tillgå.
– Viktigast av allt med Malmö idrottsakademi är att man får hjälp snabbt. Sådant är a och o gällande skador för varje dag räknas, säger Filippa och tillägger:
– Dessutom finns det ett nätverk med andra idrottare från andra sporter där man kan utbyta erfarenheter från andra sporter. Jag kan ta lärdom av simmare och så vidare. Jag ser det som ett litet idrottssamhälle med en egen idrottskultur som är speciellt trygg för individuella idrottare.
Vad gör du utanför din elitsatsning inom löpning?
– Jag pluggar även till civilingenjör inom industriell ekonomi, på KTH i Lund. Istället för att känna att hela livet är kört nu när man går skadad så är skolan roligare. Så här långt är jag fyra år in på utbildningen, men gör min Master på halvtid-ish så studierna är utspridda över sex år.
Anton Dahlberg mot sitt femte OS – ”Malmö Idrottsakademi en lyckoträff”