Under lördagen arrangerades rullstolsracet Wheels For Feels i Hörby för andra gången.
Ett litet arrangemang – med ett extremt stort syfte.
Vi pratar ofta om alla människors lika värde.
Men lever vi som vi lär?
Låt oss ta målgruppen med rullstolsburna människor. Alla de har naturligtvis samma behov som alla andra av att motionera, idrotta och röra på sig – eller bara vara en del av föreningslivet. Kanske har de rentav ett större behov, med det sociala perspektivet adderat.
Jag har under åren på Skånesport fått en allt tydligare bild om deras verklighet som är… mer begränsande än jag kunnat föreställa mig.
Även om mycket blivit bättre. Även om tillgänglighetsfrågan tagit större plats.
Mycket kan bli bättre. Mycket måste bli bättre.
– När vi sökte tillstånd från polisen sa de att de att detta var det första rullstolsracet de hört talas om, säger Melwin Stålhammar, grundaren av Wheels For Feels (bilden ovan).
Det var bara en av detaljerna kring arrangemanget som jag reagerade på.
”Här har Melwin hittat något intressant” tänkte jag, varpå han fortsatte:
– Jag vill ta Wheels For Feels till fler städer. Till och med till andra länder.
Det anmärkningsvärda med det uttalandet?
Melwin är tolv år – och arrangerar alltså det här evenemanget för andra året. Han är chefen och föräldrarna medarbetare. Han har lett arbetet med att få Danne Stråhed på plats för att uppträda, liksom ”Match Made in Heaven”. Det är han som styrt arbetet med samarbetspartners, samarbetsföreningar, TV-sändningen på Skånesport i samarbete med Skåne-TV. Han hade fixat dit självaste Star Wars-gänget Swedish Garrison – 501st Legion som exakt ALLA ville fotograferas med.
Det är han som kommit med idén om race i olika klasser så att ALLA kan vara med.
Även gående kan delta, med rullator eller i rullstol. Själv deltog han i elrullstolsklassen där de tävlande antingen i eget majestät eller tillsammans med syskon, föräldrar eller personliga assistenter tog sig runt banan och prisades i målgång. Det fanns till och med en medelålders dam med CP-skada som slet med att ta sig runt den drygt kilometerlånga banan med rullator. Ett steg i taget. Blicken framåt. Idrott på riktigt.
Jag trodde inte det var möjligt förrän jag såg det själv. Herregud vad jag lärt mig mycket om människors kapacitet på en eftermiddag.
Jag har, ska jag ärligt säga, svårt att vara mer imponerad av någon annan i idrottens värld – än Melwin Ståhammar.
Ledare. Entreprenör. Bror. Organisatör. Glädjespridare. Förebild.
Han hade en dröm och kloka människor intill sig som hjälpte honom förverkliga den.
Längre ner i denna artikel hittar ni ett bildspel som Glenn Strid fotograferat.
De bilderna visar mycket av dagen.
Jag fastnar speciellt för en bild. IK lågans A-Lag var nämligen på plats och stöttade sin största supporter Axel Crona. Axel och hans familj har kört halva Sverige runt för att heja fram laget. Nu ställde laget upp för honom.
När Axel passerade mållinjen stod ett tiotal nyblivna allsvenska handbollsspelare och jublade. Och jag vet inte om jag kommer att se en bild på en gladare och stoltare idrottsutövare någonsin, än den som Glenn Strid tagit på Axel med följeslagare Oliver Bengtsson när de passerar mållinjen.
Så ser en vinnare ut.
Det var förbanne mig det finaste jag har sett sedan jag konfirmerades.
