OV Helsingborg är nu 100 procent klart för avancemang till Handbollsligan.
Borta mot Torslanda satt det hårt åt. 32-32 när matchen klev in i slutminuten. Så när Markus Björkman gav laget ledningen och Viktor Hedin punkterade kampen med 15 sekunder kvar var det med viss lättnad som segerjublet bröt ut.
22 raka segrar är imponerande på så oerhört många olika sätt och att OV står väl rustade för nästa säsong pratar sportsheriffen Dennis Pettersson om här. Samma tränare, samma grund och lite ny spetskompetens på det. Är det nu Johan Flinck ska deklarera att OV k-o-m-m-e-r att etablera sig i högsta serien.
I så fall har han nog en poäng.
Mer om OV i veckan.
***
Lågan gjorde vad de skulle borta mot Baltichov. Seger med 33-27 efter en lite darrig start (15-15 i paus).
Helt enligt beräkningarna, men viktig på ett annat sätt än det givna tabelläget. Efter två raka förluster bröts ett negativt mönster.
Nu handlar allt om n-ä-r det allsvenska kontraktet säkras.
Åtta poäng kvar att spela om och fem poäng ner till Örebro – som man möter på hemmaplan på lördag.
Då kan kontraktet säkras!
***
Ystads IF bara vinner och vinner och vinner.
Trots att laget tappade en femmålsledning med dryga kvarten kvar och storspel av GUIF:s keeper Marko Roganovic (19 räddningar).
Markos utveckling hela den här säsongen har varit den kanske mest anmärkningsvärda av samtliga spelare i Handbollsligan. Han blev i princip klar för IFK Kristianstad, men det föll när Stian inte fick förlängt (liksom Kassem Awads potentiella övergång).
Mycket talar för att Roganovic får gå direkt till proffslivet ”utan att passera gå” det vill säga någon av de största klubbarna. Han har fått smak på landslaget, har storleken, psyket och spelförståelsen. Och han är ung, 21 år.
Vissa Skånederbyn är speciellt laddade. HK Malmö och IFK Kristianstad har haft flera rätt tuffa och svinga duster genom åren, ofta väldigt jämna sådana där pyttesmå detaljer avgjort i slutminuterna.
Så även denna gång. Utan Helt Jepsen och utan Olsson släpade sig IFK fram till seger. Viktigast av allt, kan jag tycka, är att man hade en målvakt som vände på matchen. Victor ”Faxe” Bang har sedan EM-uppehållet sett bättre ut och när laget sliter med många andra delar av planen måste det vara skönt att laget kan luta sig lite mot målvakterna.
I Baltiska Hallen var det kamp hela vägen och rätt gött att titta på.
Tyvärr, för allas skull, var publiksiffran ”bara” 1400.
Jag säger bara trots att det var 400 över snittet. För även om Malmö Redhawks spelade samtidigt så spelade även Malmö FF match 300 meter från Baltiskan precis innan handbollsderbyt. Ytterst få, jag noterade ett tiotal, tog steget från fotbollen till handbollen.
”Det säljs ju ingen öl” var svaret jag fick.
Representanter för HK Malmö suckade och pekade på samma sak. De har haft kontakt med Malmö FF, men arrangemanget lockar helt enkelt inte tillräckligt mycket.
På fotboll kan folk ta en bärs.
På handboll läsk o kaffe. Pojkscoutsstylé.
Sedan ser man en match från Bundesliga eller danska ligan och inser vilket ohälsosamt och meningslöst stigma det finns kring öldrickande på svenska handbollsarenor.
Vi pratar mycket om att arrangemangen ska bli bättre hit och dit. I Malmö vill folk ha öl. Men det få de inte – så då skiter de i det.
***
På tal om derbyn så möttes H65 Höör och LUGI – inför 1000 åskådare – i Eslövshallen. Mycket glädjande att så många fick, och tog, chansen att gå på handboll.
I Höörs Sporthall hade bara hälften gått in, men trots att matchen flyttades närmare Lund och var gratis så var det få som åkte för att stötta sitt LUGI.
Fotot är förresten taget av MN Photo.
Det hela fick mig att tänka på slaget vid Dunkerque.
Nazityskland hade i Frankrikes norra kust omringat de allierade trupperna på hundratusentals man, men tack vare en liten sista utpost stred en redan förlorad skara män ända in i döden, medvetna om sina obefintliga överlevnadschanser. Övergivna med ett enda syfte: vinna tid för att möjliggöra så att andra överlevde – och att kriget senare kunde vinnas.
LUGI-spelarna var övergivna och hade alla odds mot sig. Men de stred in i.. tja, inte döden, men in i den av alla väntade förlusten. Och när allt var över hade hoppat hos så många andra väckts till liv.
LUGI-spelarna visade i den här matchen extremt mycket karaktär, mod och desperation. Och inte bara spelarna på plan, där några få spelade närmast nonstop. Bella Gulldén var inte frisk nog att spela utan var med som ledare och Cornelia Dahlström satt på läktaren på grund av ryggproblem.
På bänken satt spelare som Malva Carlsson, Nora Olsson, Ebba Schultz, och Mia Romberg och skrek som dårar. Som om de var på planen. En fastlåsning på nio meter och de var som nykära 16-åringar längst fram på en Justin Bieber-konsert. En bollvinst i försvaret och de exploderade. Om och om igen. Och under upphämtningen i andra halvlek fascinerades jag av hela situationen. Påmindes om varför jag älskar sport och lagidrott generellt. Jag älskade det!
Underläge med 11-16 i paus vändes tidigt i andra då H65 körde blankt i tio minuter och gjorde två mål på 20 minuter!! Med 14 minuter kvar ledde LUGI med 18-17, knudorna var som bumbibjörnar i en kärnkraftsreaktor – men verkligheten kom ikapp och H65 vände. Delvis för att Gry Bergdahl i holken var Höörs bästa spelare, dels för att H65 på något sätt hittade konceptet och började sätta sina lägen. För Solli Berg hade länge ett monumentalt övertag på samtliga sexmetersspelare i H65 – samtidigt som niometersskyttet var obefintligt eller svagt.
H65 saknade visserligen Emma Jönsson igen (krasslig, är sannolikt med till nästa helg) och Linnéa Pripp – vilket gjorde H9-positionen till nödlösningarnas IF. Men segern var viktig i kampen om tredjeplatsen. Nödvändig rentav.
För LUGI var det en insats som man måste imponeras av. Laget visade den där desperata viljan som herrlaget också behöver visa och hade med lite tur kunnat få med sig både en och två poäng från den här matchen.
Nästa uppgift: 6 mars mot Hallby. Då är Dahlström och Gulldén förhoppningsvis tillbaka. Med samma Dunkerque-attityd då väcks hoppet till liv. Tyvärr krävs det poäng också…
***
Kristianstad HK fortsätter att plocka sina poäng. En i taget.
Mot VästeråsIrsta vände man återigen ett stort underläge. Sex bollar bakom i första halvlek åts efterhand upp och man bäddade fint för sg inför slutminuterna.
Ledning med två bollar med två minuter kvar. Ledning med en boll och i anfall med 30 sekunder kvar, men hemmalaget kom ikapp.
Pinnen innebär att slutspelschansen ökar betydligt.
***
HK Malmös damer säkrade i veckan, via dubbla segrar i nyckelmatcherna mot Eslöv och Drott, i praktiken kval till Allsvenskan.
I ett första kval ställs de mot ett lag i den norra Ettan, därefter mot ett lag från Allsvenskan.
Värt att notera i den serien är att Eslöv och Drott gör upp om den andra kvalplatsen, samt att IFK Kristianstad nu är nere på nedflyttningsplats efter nio förluster på bortaplan av nio möjliga.
Skulle IFK åka ner i division två igen samtidigt som KHK tar kliv faller mycket av det tidigare resonemanget om att varumärket IFK Kristianstad inom kort kommer att komma ikapp och förbi.
OM HK Malmö skulle gå upp i Allsvenskan blir det ännu en storklubb med ett lag i elitsammanhang. Men jobbet ska göras och närmast väntar möten mot topplagen Sävehof och Karlskrona.
Lagen som får kvala från Allsvenskan är i nuläget Kroppskultur (vilket vore nitlotten) eller Huddinge HK (vilket vore överkomligt).
***
Det som gått varmast på Skånesport denna vecka är reportaget med Erik ”Sockerbagar’n Hvenfelt.
Skönt att bullarna fungerade!
***
Kommande helg är det Final 4 för damer, i Estrad i Alingsås.
Önnered-H65 i match ett. Känns som 60/40-fördel för Önnered i dagsläget.
Sävehof-KHK i match två samma dag. Känns som 85-15-fördel för Sävehof, men vi vet att KHK i enskilda matcher kan nå höga toppar. Och kan Skara vinna med fyra så kan KHK vinna med en..