Jag kom häromdagen att tänka på när jag satt och konverserade med en arkitekt för ett antal år sedan. Han sa;
”Om takhöjden är för låg, så kommer de som vistas därinne antingen utveckla skolios, eller vilja ta sig ut, för att få chansen att sträcka på sig lite och där få sig en nypa frisk luft eller två.”
Väl ute är det inte säkert att de vill gå in igen.
En bra metafor tänkte jag.
Med hens ord ringande i öronen kom jag följaktligen att tänka på takhöjden i svensk handboll.
Hur står det till med den egentligen?
Är det högt i tak, luftigt och syrerikt, eller är det som i arkitektens exempel ovan.
När jag nu har börjat skriva här på Skånesport, så har många varit vänliga nog att höra av sig till mig med positiv feedback och sina egna tankar i olika spörsmål.
Jag är väldigt tacksam för det och ni har gett mig flera nya uppslag att försöka skriva om.
Bland annat just detta, takhöjden inom idrottsrörelsen alltså.
Om vi zoomar ut lite kort, så ser vi ofta exempel på just detta inom IOK, FIFA, UEFA och Dr Hassans IHF, eller EHF. Nepotism, taktiserande och politik.
Vem får man kritisera och hur påverkar det ens egen position och resultatet man vill åt?
Här hemma skrevs det igår om Torns IF och deras twitterkonto, där tänkt skämtsam kritik mot fotbollsförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt rörde upp känslor. Det väckte och upprörde minsann en mer lokal påve, som därmed ansåg sig manad att agera pamp och skydda sin hövding. Han heter Johan Englund och är ordförande i Ettanfotboll och han uttryckte sig på ett såpass anmärkningsvärt sätt, så att det uppfattades hotfullt och som ett sätt som förde tankarna till allt annat än yttrandefrihet och demokrati.
Idag har han både bett om ursäkt och pudlat och därtill sagt att det inte var så det gick till.
I handbollen har takhöjden också aktualiserats, till exempel när Frankrike gjorde ett tydligt regelfel i semifinalen mot Sverige, och den svenska protesten ansågs vara förhållandevis sval. Varför?
Den aktualiseras likväl när klubbar begår regelfel, som gör att ungdomar inte får spela vidare i USM. Klubbarnas ledning har enligt reglerna gjort fel, det är solklart, men de som straffas är ungdomarna som har ställt upp och spelat när klubben bett dem. Borde det vara så?
För mig känns det pampigt och oempatiskt och det borde gå att lösa på ett bättre sätt.
Det har också aktualiserats genom att Svenska Handbollsförbundet nu sägs gå in och kräva regeländringar i den fantastiska handbollsmanifestationen Åhus Beachhandboll.
Inte för att arrangören vill, inte för att klubbarna trycker på, inte för att spelarna kräver det för att delta i sommarfesten. Nä, man gör det ändå. För att man kan. Varför?
Det känns oempatiskt och tondövt och något som drabbar alla de som vill spela och ha det roligt, men som inte drabbar byråkraterna som håller i beslutsklubban.
När protestkörer börjar sjunga och framföra sitt missnöje, så kommer ofta ett förhöjt tonläge från de som har makten att fatta dylika beslut. ’Såna är reglerna, det är inget att diskutera’, ’Det är vi som sanktionerar turneringar, så vill ni ha domare och såna grejer, så är det bäst att ni gör som vi säger´.
Vi hörde liknande tongångar för några år sedan när domaransvarige hamnade i skottgluggen för välförtjänt kritik. Resultatet blev att flera duktiga domare la av. Vem vann då?
Och vad händer nu med ungdomar som diskas från tävlingar pga andras okunnighet?
Kommer de också tröttna och lägga av?
Och hur går det för tävlingsledare, föreningsledare och tränare som protesterar?
Mals de ner och tröttnar. Lägger de sin energi på nåt annat än handboll framöver?
Hur står det egentligen till med takhöjd och demokrati i svensk handboll när åsikterna skiljer sig åt?
Jag tycker generellt att det tycks alldeles för lite i svensk handboll.
Att nyttiga diskussioner inte tas, för att det kanske försvårar den egna karriären inom sporten. Det är kanske inte är värt att vi vädrar våra åsikter, för då…
Jag tror att det är kontraproduktivt och ett av skälen till att utvecklingen kring föreningarna går långsamt. Det är också ett skäl till svårigheten att bli omskriven i media.
Att dra negativ publicitet till sporten anses obra, men är det verkligen det?
Jag minns en frustrerad styrelsemedlem i en klubb för ett tiotal år sedan som sa, ’man kanske skulle skicka ut nån av a-lagsspelarna på stan och göra skandal på krogen eller nåt, då skulle kanske lokalmedia lämna redaktionen och skriva nåt’.
Och är det inte lite märkligt ändå, att den handbollsspelare som blir mest omskriven i media här hemma, är han som nästan aldrig spelar, på grund av att han blir avstängd gång på gång på gång?
Jag tror att handbollen hade tjänat på att vara lite mer högljudd och av att ta lite mer plats. Att låta diskussionerna blir mer offentliga och att olika åsikter inte är så himla farligt.
Att personer med idéer som kanske känns annorlunda och ibland möjligen uttryckta av okunnighet, inte tystas ner eller skrattas åt. Vi behöver tänka annorlunda ibland.
Vi behöver ett större engagemang.
Diskussionerna behöver inte heller alltid ha en given utgång.
Bäst vore sannolikt att förbundet ibland ’vinner’ och får rätt i en sakfråga, men ibland också ’förlorar’ och prestigelöst ändrar sig i en annan.
Jag har själv haft förmånen att träffa oerhört många duktiga och sympatiska människor i olika idrottsförbund, inte minst inom handbollen, men precis som överallt annars, så finns det naturligtvis undantag.
Med det sagt tycker jag att det är fel att spelarna straffas, när det är föreningarna som gjort fel. Jag tycker att det är fel att handbollsförbundet skall in och detaljstyra regler i en så framgångsrik handbollsmanifestation som den i Åhus.
Mitt i fotbollssäsongen dessutom, när 1000-tals människor vallfärdar till Åhus för att se på, eller för att spela handboll under lättsamma former i sanden. Ett enkelt sätt att spela på, ett sätt som gör det enkelt till och med för nybörjare.
Ett sätt för de yngre lagen att träffas och hålla igång sin handboll lite även off season.
Träffar som gör att fler fortsätter spela. Som håller föräldraengagemanget igång.
Jag tycker att Åhus skall få hålla på så länge eventet är så lyckosamt som det är.
Ändra inte på saker som inte behöver ändras på.
Det kan bli kontraproduktivt och motsatsen till winwin.
Alla har åsikter om precis allting och åsikter skapar nyttiga och helt ofarliga diskussioner.
Så sträck på er och ta plats därute i stugorna, inte skall ni behöva huka er, eller ursäkta er, eller gå nån annanstans för att tycka till om frågor som engagerar er.